Det är tidningen Svensk Jakt som gjort en översyn av hur europaparlamentarikerna agerat i jaktfrågor. Och i den översynen är Miljöpartiets Carl Schlyter och Vänsterpartiet Jens Holm i särklass sämst.

Främst beror det på att de vill stoppa handeln med sälpäls och förbjuda jakt med fällor.

Efter att ha utpekats som sveriges miljövänligaste, aktivaste, djurvänligaste och mest öppna europaparlamentariker tror jag Carl kan leva med en bottennotering.

Dessutom är det ju bra att veta för de som gillar att klubba sälar och jaga med osäkra fällor vem de inte ska rösta på.

I två olika tidningar ger två olika ledarskirbenter två olika tolkningar av vikten av Schlyters EU-kritik.

I DN pekar Hanne Kjöller ut Schlyter som ”ensamseglare” och som sådan menar Kjöller att man inte kommer långt. Det är inte utan att man undrar om hon missat att Schlyter visat sig vara en av de mest aktiva svenska parlamentarikerna.

När Carl i en senare chatt på samma webbplats ombeds svara på kritiken konstaterar han att han, i de frågor han varit ansvarig för hela parlamentets politik har mer än 95 % av parlamentets ledamöter röstat för. Och i de frågor han företrätt den gröna gruppen har den enigt slutit upp bakom honom.

Dalademokratens Göran Greider ser Schlyters EU-kritik i ett annat ljus. Han tycker att kritiken gör att Schlyter ser klarare på EU-bygget och vågar kritisera det som inte funkar.

Personligen struntar jag i om Schlyter tycker att Sverige ska lämna EU eller inte. (Han och jag har för övrigt olika uppfattningar i frågan.) Jag tänker skicka Carl till Europaparlamentet för att han kommer driva klimatfrågorna, integritetsfrågorna och demokratifrågorna bättre än någon annan. Jag tänker inte skicka dit honom för att ta Sverige ur EU.

Tidigare har det konstaterats att han är bland de bästa på miljö, det har visat sig att han är den mest aktiva och den som är snällast mot djuren.

Nu visar det sig också att han är bäst av alla 785 parlamentariker på att jobba med öppenhet i EU. Snart börjar det bli fånigt.

Vill man ha en parlamentariker som jobbar häcken av sig för miljön, demokratin och integriteten kan jag rekommendera att kryssa Carl. Det kommer jag göra. Han blir etta på min lista också.

Som alltid var kongressen en enormt inspirerande, engagerande och inte en minst våldsamt trevlig tillställning.

Det kändes som att vi är ett samlat parti som inte ryggar för en intern debatt. I de stora politiska frågorna var kongressen överens.

Valmanifestet, den nya arbetsmarknadspolitiken, lika rätts-politiken; allt gick igenom med blott mindre ändringar.

Rent praktiskt är jag också imponerad. Påverkanstorgen fungerade bättre än jag någonsin sett påverkanstorg fungera. Jag tror jag aldrig varit på en kongress eller årsmöte där man får en och en halv timmas sovmorgon sista dagen och ändå hinner med alla beslut med god marginal.

Jag tror vi har påverkanstorgen och den nya tekniken i form av ”Parlamentetmentometrar” att tacka för det.

Som observatör, som jag var, har man chansen att gå på en massa seminarier. Innan kongressen hoppades jag på att de skulle hjälpa mig att förstärka valpeppet.

Seminariet om sociala medier lyckades med det men sen var det lite tunnare med ny inspiration på de övriga jag gick på. Kanske berodde det på att jag har hört det mesta förut. Jag får sluta vara så förbannat välinformerad.

Det som verkligen fick igång valnerverna var Carl Schlyters tal på söndagen. Tack vare svt play har du chansen att uppleva samma sak.

Förutom allt organisatoriskt och politiskt är det ju självklart den stora behållningen den sociala samvaron. Som när man t.ex. sitter och nördgissar vilka som stod på valsedeln till europaparlamentet 2004 klockan 3 på natten.