Johdan

I helgen har centerpartiet kommundagar och i medierna skrivs det spaltmeter om centerkrisen.

Och man kan ju lugnt säga att de har problem. Kärnkraften, förbifart Stockholm, Vattenfail, Vargjakten. Listan över de centerpartistiska klavertrampen kan göras lång. Mycket lång.

Inte konstigt att det nu börjar mullra i de egna leden.

Fredrik Pettersson skriver om Lotta Lange som fick nog och gick ur Centern när partiledningen gick med på att bygga ny kärnkraft:

Droppen som fick bägaren att rinna över var energiuppgörelsen och sveket i den fråga som en gång fått Lange att välja just Centern.

– Jag tidigt fick signaler om att partiet var på väg att svänga i energifrågan och jag minns att jag lyfte frågan med andra lokala centerpolitiker. Är det så kliver jag av, sa jag varpå flera hakade på, berättar Lotta Lange.

– Men egentligen var det nog ingen som riktigt trodde att det skulle bli som det blev. Att Centern skulle sälja sin själ för makten.

Flera av mina miljöpartistiska partikamrater övergav Centern vid förra kärnkraftssveket, då Fälldin, trots att han inte ville ”dagtinga sitt samvete för en statsrådspost” gick med på att ladda Barsebäck 2.

Är det månne dags för en ny medlemsström från Centern till Miljöpartiet?

Läs annat jag skrivit om: centern, Miljöpartiet, valet 2010
Läs vad andra skriver om: centern, Miljöpartiet, valet 2010

2 kommentarer

Idag har en ny opinionsundersökning blåst ytterligare nytt liv i diskussionen om det parlamentariska läget efter valet 2010. Frågan alla diskuterar är vad som skulle hända om Sverigedemokraterna blir vågmästare.

Jag har, precis som Maria Ferm svårt att betrakta Sverigedemokraterna som vågmästare.

Rätta mig om jag har fel, men har inte Jimmie Åkesson sagt att Sverigedemokraterna inte kan tänka sig Mona som statsminister? Efter ett sådant ställningstagande är det svårt att se att SD skulle välja att samarbeta med de rödgröna. Båda parter är överens om att det politiska avståndet är för stort för ett vettigt samarbete.

Det är onekligen svårt att vara vågmästare när man befinner sig längst ut på kanten.

Det enda sättet för Sverigedemokraterna att få politiskt inflytande är att samarbeta med borgarna. Jag hoppas, och tror, att centern och folkpartiet är såpass kloka att de inte låter det hända.

Läs annat jag skrivit om: centern, Folkpartiet, Jimmie Åkesson, Sverigedemokraterna, Vågmästare, Val 2010
Läs vad andra skriver om: centern, Folkpartiet, Jimmie Åkesson, Sverigedemokraterna, Vågmästare, Val 2010

Inga kommentarer än

Andreas Carlgren skriver går till hårt angrepp mot Miljöpartiets miljöpolitik, eller kanske snarare vår klimatpolitik, i en debattartikel på politikerbloggen.

Han tycker att vi har ”sommarauktion” med klimatmål när vi lyssnar på forskningen och vill sänka EU:s klimatförändrande utsläpp med 80 %.

Vidare radar han upp allting han tycker att den moderatledda regeringen gjort rätt under de knappa två åren som de brytt sig om mänsklighetens största utmaning. Och jag måste säga att han är ganska bra på att sminka grisen.

Bland annat skriver han att regeringen ”ton för ton, skattekrona för skattekrona, har … presenterat hur minskningen ska ske på hemmaplan.” Vid en närmare granskning av regeringens klimatproposition visar det sig att mycket av jobbet redan var gjort innan Carlgren satte sig vid taburetten. Och det jobbet som är kvar ska antingen någon annan göra eller så är det så oangeläget att det kan vänta till nästa mandatperiod.

Vidare skriver han att ”Flyget, liksom som andra transportslag, ska bära sina miljö­kostnader”. Hur motiverar han då att det första regeringen gjorde var att stoppa den flygskatt som de rödgröna hade jobbat fram, just för att flyget skulle bära sina miljökostnader? Redan nu är två år förlorade och ingen vet när flyget väl omfattas av utsläppshandeln.

Så där skulle jag kunna fortsätta och punkt för punkt sminka av den gris som är den moderatledda regeringens klimatpolitik. Anders Carlgren vill nog väl och har nog höga ambitioner, men jag tror att han har fel sällskap för att göra skillnad på riktigt.

Läs annat jag skrivit om: Anders Carlgren, centern, Klimat, Miljö, Miljöpartiet, Politik
Läs vad andra skriver om: Anders Carlgren, centern, Klimat, Miljö, Miljöpartiet, Politik

1 kommentar

Så vek sig centern, igen.

Trots att Reinfeldt i regeringsförklaringen bedyrade motsatsen hävs nu förbudet att bygga nya kärnkraftverk.

Överenskommelsen bjuder på en dos kreativ matematik. För gamla reaktorer ska ersättas med nya, vilket förmodligen ger högre effekt och ny förnyelsebar energi ska tillföras marknaden. Men samtidigt ska vi effektivisera vår elkonsumtion med 20%. Tanken verkar vara att vi ska minska vårat energibehov samtidigt som vi ökar tillgången.

Risken för att vi kommer sitta med ett stort, dyrt och farligt energiöverskott är därmed överhängande.

En eloge ska alliansregeringen ha för att de vill riva upp atomansvarighetslagen. Men det är tråkigt att de inte vill gå hela vägen och göra kärnkraftsproducenterna hundraprocentigt ansvariga för sin verksamhet.

Sammantaget kan man konstatera att överenskommelsen förmodligen förvirrade energisverige mer än vad den förtydligade energipolitiken. Staten kommer inte subventionera några nya kärnkraftverk, men kommer inte heller medverka till, eller skapa incitament till att de avvecklas. Jag misstänker att energiföretagen i detta nu kliar sig i huvudet och funderar på om det är värt att satsa på det förnyelsebara, nu när man får bygga nya kärnkraftverk igen.

Så till de tre linjer som Svenska folket hade att välja mellan 1980  har alliansregeringen lagt ett fjärde. Som verkar ha ”Gör vad ni vill, vi skiter i vilket” som paroll.

PS. Ett tips till er centerpartister som tröttat på att bli svikna. Sms:a ”mpmedl (ditt personnr, 12 siffror)” till 72456 och bli medlem i ett parti som tar det hållbara på allvar. DS.

–

DN1, DN2, Svd1, Svd2
Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, miljö, centern, alliansen

Läs annat jag skrivit om: alliansen, centern, kärnkraft, Miljö
Läs vad andra skriver om: alliansen, centern, kärnkraft, Miljö

4 kommentarer