Energiskatterna får oss att välja de effektivaste miljövänliga alternativen medan subventionerna får oss att välja det som subventioneras, oavsett om det är det effektivaste alternativet eller inte.

Ett tydligt exempel är att rekordmånga nu ansöker om att få bygga solceller. Och det är ju förvisso bra, men frågan är om inte pengarna hade använts effektivare om vi själva fått välja energislag. Solceller kanske inte är det lämpligaste alternativet för alla?

Morötter är onekligen roligare än piskor, men man ska komma ihåg att morötterna också betalas med skattepengar.

När Alliansen tog över 2006 fanns det ett överskott i de offentliga finanserna på 70 miljarder. Sen sänkte den moderatledda regeringen skatten med 65 miljarder. Sen kom finanskrisen.

Nu dras de offentliga finanserna med ett underskott på cirka 150 miljarder kronor.

Precis som marknadsföraren vet att det är billigare att behålla kunder än skaffa nya borde regeringen förstå att det är billigare att bevara arbetstillfällen  än att skapa nya. Särskilt viktigt är det att behålla arbetstillfällen i sektorer som inte kan strukturomvandlas i någon större omfattning, det vill säga personalintensiva branscher som skola, vård och omsorg.

Att låna pengar för att skapa jobb via dyra skattesänkningar istället för göra det billigaste och bevara arbetstillfällen som redan finns, är det att ”ta ansvar för sunda statsfinanser”?

Med anledning av DN debatt

De rekommenderade en mer expansiv finanspolitik, med högre a-kassa, mer pengar till kommunerna, sänkt skatt för pensionärer och lågonkomstagare och stöd till upprustning av kommunala bostäder.

Med andra ord nästan en karbonkopia av oppositionens våbudgetmotioner.

Men Borg vill inte lyssna på det vetenskapliga råd han själv tillsatt. För honom är det viktigare att hålla hårt i plånboken. Och det kanske låter vettigt, men när nästa våg av uppsägningar slår igenom och lärare, vårdpersonal och andra kommunalarbetare ställs på bar backe blir krisen ännu djupare.

Ett större stöd till kommunerna, så att de slipper varsla, kan vara den mest effektiva åtgärden för att dämpa krisen på sikt.

Men den moderatledda regeringen är mer mån om goda finanser än kommunalarbetare.

Frågan är vad man ska ha goda finanser till om man inte får använda dem när det kniper?

Regeringen petar in 28 miljarrderr i bilindustrin. Förvisso för att ställa om produktionen till mindre miljöskadliga bilar, men ändå, jag tycker det är lite bakåtsträvande.

Är inte hela grejen med konkurrens att de företag som inte lyckas sälja det folk vill köpa går i putten? Är inte hela grejen med företagande att man tar en risk för att kunna göra en vinst? Betyder inte risk att det kan gå åt fanders?

Nu fattar jag att det är hundratusentals jobb som står på spel. Så jag förstår regeringens vilja att göra något. Men det känns lite bakåt att försöka sätta proppar i en sjunkande båt istället för att bygga en ny, modern skuta.

För övrigt kan jag inte sluta förundras över hur fort allt har gått. På ett kvartal har stora starka företag som gjort mångmiljardvinster blivit konkursmässiga. Det måste betyda att det inte funnits någon buffert alls. Lite skrämmande faktiskt.

–
Läs även andra bloggares åsikter om Bilar, Ekonomi, Politik, Bilindustri, Industristöd, Miljarrders miljarrder