Nu sitter det tre parlamentsledamöter som kommer rösta som Miljöpartister i Europaparlamentet. En av dem är Piratpartist. Och det är bra.

Men frågan är om inte den svenska representationen i den gröna gruppen hade varit ännu större om inte Piratpartiet tagit ett mandat.

Om man vågar göra det generaliserande antagandet att piratpartisterna istället hade röstat på Miljöpartiet (nu i efterhand har det ju visat sig att de får i stort sett samma politik) hade Miljöpartiet fått 575 029 röster. Det kan jämföras med Moderaternas 596 710 röster som gav dem fyra mandat.

Så om integritetsivrarnas röster inte hade splittrats hade den svenska representationen i den gröna gruppen kunnat vara fyra personer istället för tre och den gröna gruppen hade också blivit en ledamot större.

Nu vet jag mycket väl att alla Piratpartiets väljare inte skulle röstat på Miljöpartiet om Piratpartiet inte fanns. Dessutom vet jag att man egentligen inte ska pyssla med sådan här ”kontrafaktiskt historieskrivning” men det är kul att tänka på hur det kunde blivit fler europaparlamentariker med vettiga idéer om integritet och medborgarrätt.

Det slutade med att Miljöpartiet sprängde 11 % och säkrade två mandat. Tyvärr missade vi ett av ”lissabonmandaten” med cirka 2500 röster.

Våra toppnamn Carl och Isabella blir de gröna Svenska rösterna i Bryssel. Zaida, som gjorde en ambitiös och hjältemodig personvalskampanj nådde inte riktigt ända fram men har nog dragit många röster till partiet.

Den största effekten av personvalen ser vi nog hos kristdemokraterna där Alf petade Ella.

Jag undrar vad de som röstade på kristdemokraterna med Ellas löfte om att ta vid där Anders Wijkman slutat i klimatpolitiken ekande i huvudet tycker om att Alf norpade stolen.

Någonting säger mig att Sverige har tappat en klimatkämpe i europaparlamentet och ersatt denne med en avdankad partiledare med otydlig klimatprodil.

Per Gahrton skriver tänkvärt om Alfs petning på Newsmill.

Under flera år har opinionsbildningen om priatpartiets fokusfrågor skett på bloggar och facebookgrupper. Man skulle kunna beskriva det som att när andra pertier föddes ur diskussioner på arbetsplatser och på föreningsmöten föddes Piratpartiet i bloggosfären.

Piratrörelsen är den första folkrörelsen som har sitt ursprung på nätet. Och där behåller de fortfarande sin dominans.

För mig har valrörelsen i sociala medier inte bara inneburit en kommunikation med potentiella väljare, det har också varit en fantastisk inspirationskälla.

När man trött och sliten har kommit hem efter en kampanjdag och surfar in på twitter och där möts av ett helt gäng glada gröna som bara öser ur sig pepp om hur bra det går, stiger moralen och man blir direkt sugen på att kampanja mer. Twitter har varit som en egen liten moralmaskin.

I Sörmland känner jag att vi har gjort en väldigt bra valrörelse präglad av engagemang, glädje och kämparglöd. I egenskap av valsamordnare vill jag tacka de som gjorde det möjligt.

Tack till Yuri och Erik som utgjort den trygga och engagerade valgruppen. Ni har gjort att arbetet inte känts som arbete.

Tack till Gunvor G Ericson och Ewa Larsson som bidragit med kunskap, erfarenhet och, åter igen, engagemang på torgmöten och eftersnack i hela länet.

Tack till alla kontaktpersoner ute i länet, Carl, Kjell (Vi är tredje största i Vingåker, de’ du!), Kajsa, Gunnar, Robin och Robert. Utan lokalavdelningar är vi inget.

Tack alla fantastiska människor i Miljöpartiet Nyköping, framförallt Monica och Ingvar som dragit ett stort lass under hela valrörelsen.

Tack alla medlemmar i Miljöpartiet Sörmland. Oavsett vart man kommer i länet möts man med leenden och ett brinnande engagemang.

Tack alla ni som ställt bra frågor via msn, facebook, sms och i valboden på torget. Ni fattar inte hur roligt jag tycker att det är att svara.

Tack alla ni som till sist lade en röst på det gröna alternativet.

Sist men absolut inte minst, vill jag tacka min fantastiska sambo för att du står ut med mig både när jag bubblar av glädje och gnyr i förvivlan. Utan dig skulle det inte funka.

Då är det avgjort vilka som får förtroendet att representera de Svenska väljarna de kommande fem åren.

Du har 21 timmar kvar att vara med och påverka vilka vi skickar ner till Bryssel. Missar du den här chansen får du vänta 43 800 timmar innan du får en ny.

Om du inte har bestämt dig för vad du ska rösta på finns det ett helt gäng tester och guider som kan hjälpa dig hitta rätt. Bland annat på makthavare.se

Det viktiga är att du röstar, för om inte du gör det kommer någon annan göra det åt dig. Och du har ingen aning om vad den personen tycker.

Om du dessutom vill göra framtida generationer, integriteten på internet, den globala solidariteten och mig en tjänst så röstar du grönt.

Lycka till!

PS. Beklagar fläktsnurret men ser med tillförsikt fram emot min klipptid på måndag. DS.

Det är bra att de precis som de gröna partierna i Europaparlamentet kopplar ihop jobbkrisen med klimatkrisen och ser att man kan lösa båda problemen med samma lösning.

Men varför begränsa sig till en minskning med 20 % när forskare säger att det behövs betydligt större minskningar för att undvika klimatkrisens värsta härjningar?

Miljöparitet vill minska EU:s klimatpåverkande utsläpp med 80 %. Hälften av minskningarna ska ske inom unionen och den andra hälften ska sparas in genom investeringar utanför EU. (De flesta andra partier tycker att 30 % räcker och om man tar regeringens klimatproposition som prejudikat verkar det som om de största minskningarna ska ske någon annanstans.)

En ambitiös klimatpolitik skulle inte bara kunna lösa klimatkrisen, det skulle också ge fler jobb. EU-kommissionens minskning med 20 % ger 2,8 miljoner jobb. Det grönas ”Green New Deal” beräknas ge 5 miljoner nya ”green collar jobs”.

Det är att sätta både jobben och miljön först.

Nu har alla vi som väntat på besked fått det. I samband med en valturné i Örebro sa han under en frågestund att Moderaterna aldrig kommer samarbeta med Sverigedemokraterna. Tack för det beskedet.

Det är bra att Moderaterna markerar avstånd till de främlingsfientliga partierna i Sverige. Man önskar att de kunde göra samma sak i Europaparlamentet.

Det neofacistiska Alleanza Nationale från Italien kommer tack vare ett samarbete med Berlusconis Frihetsparti bli en del av samma grupp som Moderaterna i Europaparlamentet. Där Gunnar Hökmark är vice ordförande.

Det är hedervärt att Moderaterna försöker hålla de främlingsfientliga partierna kort, men tråkigt att de inte lyckas hela vägen.

Det enda man kan säga om de många opinionsundersökningarna som gjort de senaste veckorna är att de enormt osäkra. Ofta är det cirka 50 % av de tillfrågade som inte har bestämt sig. Och dessutom så vet man inte om de som har bestämt sig verkligen kommer att rösta.

Hursomhelst tror jag att det här valets stora överraskning blir att Piratpartiet tar ett mandat. Eller det kanske inte är någon särskilt stor överraskning efter det fokus på integritetsfrågor som den här valrörelsen präglats av. Det som kan hota Piratpartiets mandat är att deras starkaste väljargrupp, unga män, också är en grupp med låg valbenägenhet.

Miljöpartiet tror jag säkrar två mandat. Det är det andra partiet som jag känner har legat helt rätt i vind det senaste året. Slopandet av utträdeskravet, trovärdigheten i klimatfrågan, allt kommer bidra till att Miljöparitet fördubblar sin repesentation i Bryssel.

Kristdemokraterna och Junilistan blir utan parlamentariker. Vänstern och Centern tar varsitt mandat, med Centern närmast sitt andra. Folkpartiet tar två mandat. Socialdemokraterna tar sex mandat och Moderaterna blir fem. Et voila, sveriges europaparlamentariker.

Om en vecka får vi veta om jag gissat rätt.

Men det är skillnad på miljöpolitik och miljöpolitik, precis som det är skillnad på arbetsmarknadspolitik och arbetsmarknadspolitik. Ingen skulle hävda att varken kristdemokraterna eller socialdemokraterna, eller något annat parti, skulle vara redundanta bara för att det är partier som alla driver någon form av socialpolitik.

Två kandidater till europaparlamentet som står på Miljöpartiets lista, Christan Valtersson och Per Olsson beskriver väl skillnaden mellan grön och grå klimatpolitik i en debattartikel på Politikerbloggen. Tydligast visas skillnaden när de skriver:

I alliansens Sverige ska miljö- och klimatfrågor lösas någon annanstans, någon annan gång. Inte nog med att det är osolidarisk, så länge man inte tagit tag i problemen på sin egen hemmaplan upplever vi att det är ett aktivt försök att springa ifrån sitt ansvar.

Den moderatledda regeringen är nämligen väldigt angelägna om att de som släpper ut minst, per person, också ska stå för de största utsläppsminskningarna. Vi i västvärden som släppt ut mest och dessutom har de ekonomiska musklerna att ställa om, har enligt de borgerliga inget moraliskt eller globalt ansvar.

Vi gröna vill göra skillnad här och nu. De grå vill göra det någon annanstans och sen.