Johdan

Nu finns det på pränt. Carl Schlyter är den sämsta svenska europaparlamentarikern. Ur ett snävt jägarperspektiv.

Det är tidningen Svensk Jakt som gjort en översyn av hur europaparlamentarikerna agerat i jaktfrågor. Och i den översynen är Miljöpartiets Carl Schlyter och Vänsterpartiet Jens Holm i särklass sämst.

Främst beror det på att de vill stoppa handeln med sälpäls och förbjuda jakt med fällor.

Efter att ha utpekats som sveriges miljövänligaste, aktivaste, djurvänligaste och mest öppna europaparlamentariker tror jag Carl kan leva med en bottennotering.

Dessutom är det ju bra att veta för de som gillar att klubba sälar och jaga med osäkra fällor vem de inte ska rösta på.

Läs annat jag skrivit om: Carl Schlyter, EU-valet, Europaparlamentsvalet, Miljöpartiet
Läs vad andra skriver om: Carl Schlyter, EU-valet, Europaparlamentsvalet, Miljöpartiet

1 kommentar

Igår intervjuades Carl Schlyter i P1-morgon. Stora delar av intervjun ägnades åt han åsikt att Sverige bör lämna EU.

I två olika tidningar ger två olika ledarskirbenter två olika tolkningar av vikten av Schlyters EU-kritik.

I DN pekar Hanne Kjöller ut Schlyter som ”ensamseglare” och som sådan menar Kjöller att man inte kommer långt. Det är inte utan att man undrar om hon missat att Schlyter visat sig vara en av de mest aktiva svenska parlamentarikerna.

När Carl i en senare chatt på samma webbplats ombeds svara på kritiken konstaterar han att han, i de frågor han varit ansvarig för hela parlamentets politik har mer än 95 % av parlamentets ledamöter röstat för. Och i de frågor han företrätt den gröna gruppen har den enigt slutit upp bakom honom.

Dalademokratens Göran Greider ser Schlyters EU-kritik i ett annat ljus. Han tycker att kritiken gör att Schlyter ser klarare på EU-bygget och vågar kritisera det som inte funkar.

Personligen struntar jag i om Schlyter tycker att Sverige ska lämna EU eller inte. (Han och jag har för övrigt olika uppfattningar i frågan.) Jag tänker skicka Carl till Europaparlamentet för att han kommer driva klimatfrågorna, integritetsfrågorna och demokratifrågorna bättre än någon annan. Jag tänker inte skicka dit honom för att ta Sverige ur EU.

Läs annat jag skrivit om: Carl Schlyter, EU, EU-valet, Europaparlamentsvalet, Göran Greider, Hanne Kjöller, Miljöpartiet
Läs vad andra skriver om: Carl Schlyter, EU, EU-valet, Europaparlamentsvalet, Göran Greider, Hanne Kjöller, Miljöpartiet

Inga kommentarer än

Nu börjar det bli lite tjatigt. I nästan varje undersökning som görs visar det sig att våran Carl Schlyter är Sveriges bästa europaparlamentariker.

Tidigare har det konstaterats att han är bland de bästa på miljö, det har visat sig att han är den mest aktiva och den som är snällast mot djuren.

Nu visar det sig också att han är bäst av alla 785 parlamentariker på att jobba med öppenhet i EU. Snart börjar det bli fånigt.

Vill man ha en parlamentariker som jobbar häcken av sig för miljön, demokratin och integriteten kan jag rekommendera att kryssa Carl. Det kommer jag göra. Han blir etta på min lista också.

Läs annat jag skrivit om: Carl Schlyter, Djurrätt, EU-valet, Europaparlamentsvalet, Miljö, Miljöpartiet
Läs vad andra skriver om: Carl Schlyter, Djurrätt, EU-valet, Europaparlamentsvalet, Miljö, Miljöpartiet

Inga kommentarer än

Miljöpartiet är en del av den gröna gruppen i Europaparlamentet. Det är den gruppen som i många undersökningar och översikter har visat sig vara mest överens internt.

Det har gått så långt att man går till val på ett gemensamt valmanifest i alla länder i EU.

Det finns en klar fördel med att vara en del av en enig grupp. För det första blir ”grupp-piskan” inte så påtaglig eftersom hela gruppen jobbar åt samma håll. För det andra slipper man ödsla tid på att först försöka få med sig sin grupp innan gruppen kan börja kompromissa med andra.

För det tredje blir det väldigt tydligt vad väljarna får för sin röst. En röst på ett grönt parti är en röst på ett grönt parti oavsett var någonstans i EU rösten läggs. En röst på ett parti i den liberala eller konservativa gruppen kan innebära lite olika beroende på vilket land partiet i fråga kommer ifrån.

En fjärde och inte alls dum fördel är också att vi i Sverige med gott samvete kan sprida britternas reklamfilm för du får samma politik oavsett om du röstar på de brittiska gröna eller de svenska dito.

Läs annat jag skrivit om: De gröna, EU-valet, Europaparlamentet, Europaparlamentsvalet, Miljöpartiet
Läs vad andra skriver om: De gröna, EU-valet, Europaparlamentet, Europaparlamentsvalet, Miljöpartiet

Inga kommentarer än

I den så kallade bloggosfären pågår för tillfället en livlig diskussion om hur Piratpartiets valsedlar hanterats och en film på youtube där en priatpartist smygfilmat i en mobil vallokal. Som högst går nog debattens vågor vid Melinens tre inlägg om händelsen.

Det är inte helt lätt att diskutera det här ämnet. Diskussionen rör sig på många plan och blir gärna känslosam.

Den bristfälliga hanteringen av småpartiernas (de som fick under 1 % i förra Europaparlamentsvalet) valsedlar är utan tvekan förkastlig. Valförrättarna ska ha tillräcklig kunskap för att administrera valet på ett korrekt sätt. Tyvärr är alla valförrättare människor och alla människor har en benägenhet att då och då göra fel. Det är inget försvar till den bristfälliga hanteringen, men kanske en förklaring.

Jag har svårt att tro att valförrättarna har något specifikt emot just Piratpartiet. De har nog inte särbehandlat deras valsedlar av sinistra skäl eller med onda avsikter.

Vallagen gör skillnad på de partier som har fått mer än 1 % i förra valet och de som inte fick det. De som fick mer än 1 % får sina valsedlar utlagda av valnämnen, alla andra får distribuera sina valsedlar på egen hand.

Alla partier som någonsin varit små och nya har utstått det som Piratpartiet nu upplever. Miljöpartiet lånade, i sin ungdom, pengar av sina egna medlemmar för att ha råd att köpa valsedlar. Junilistan fick 2004 se till att deras valsedlar fanns i vallokalerna på precis samma sätt som Piratpartiet och FI får göra nu.

Min erfarenhet är att också de etablerade partierna regelbundet råkar ut för trassel med valsedlarna. Bland annat vet jag att man i högar med Socialdemokratiska valsedlar hittat insmusslade valsedlar från sverigedemokraterna. Möjligen drabbas småpartierna mer i och med att de är särbehandlade och reglerna om hur deras valsedlar ska behandlas är otydliga.

Valsedelstrassel är ingen bra grej och ska inte tolereras, men jag tror att det blir svårt att undvika det helt och hållet. Vi är trots allt människor.

När det gäller Piratpartiets smygfilmning känner jag lite olust när jag ser den. Framförallt känner jag att pirapartisten är obefogat otrevlig och konfrontativ. Dessutom hade nog jag, om jag sa mig värna den personliga integriteten, funderat både en och två gånger innan jag smygfilmade någon och lade ut det på youtube. Oavsett vad jag tyckte om myndigheters transperens och tjänstemäns offentliga uppdrag.

Det känns lite som om piratpartiet filmar. Ja, som i fotboll. De är så ivriga att spela offer att de tar i lite för mycket.

De hade haft många trovärdighetspoäng att vinna genom att inte skrika valfusk i alla nationens bloggar och hota med fyra års fängelse utan istället peka på problemen med bristande kunskap hos valförättarna. En mer konstruktiv aproach hade varit att snacka med alla valförättare när de ändå är i lokalen och lägger ut valsedlar så att förättarna får veta vad som gäller.

Läs annat jag skrivit om: EU-valet, Europaparlamentsvalet, Integritet, Piratpartiet, Smygfilmning, Valfusk
Läs vad andra skriver om: EU-valet, Europaparlamentsvalet, Integritet, Piratpartiet, Smygfilmning, Valfusk

6 kommentarer

Piratpartiet är en frisk fläkt i svensk politik. De har lyckats lyfta en viktig debatt (eller kanske snarare är ett resultat av den).

I de senaste opinionsundersökningarna säkrar Piratpartiet ett mandat i Europaparlamentet. Det är fantastiskt lyft för dem och deras frågor.

Men det finns ett problem med Piratpartiet. Och det är att de är så väldigt fokuserade på några få frågor. Allt annat skiter de högaktningsfullt i.

Klimat, migration, försvar, jobben, sjukvården, you name it, det spelar ingen roll för dem. Deras uttalade strategi om de får mandat i parlamentet, är att ingå i den grupp som ligger närmast dem i deras fokusfrågor. I övriga frågor röstar de blint som resten av gruppen de valt.

Enligt dem själva lutar det åt den liberala gruppen eller de gröna. Men de tänker inte berätta vilket de blir förrän efter valet.

Det som händer här är att vi har ett parti som vägrar berätta hur de ställer sig i majoriteten av de frågor som Europaparlametet har att behandla. De skulle kunna gå till val under parollen ”Rösta på Piratpartiet – få en överraskning i parlamentet”.

Piratpartiets lotteritaktik är ett demokratiskt problem. Väljarna bör få fullständig information om partiernas åsikter innan valet, istället för efter.

Läs annat jag skrivit om: Demokrati, EU-valet, Europaparlamentsvalet, Piratpartiet
Läs vad andra skriver om: Demokrati, EU-valet, Europaparlamentsvalet, Piratpartiet

16 kommentarer

Svenska dagbladet skriver idag att Miljöpartiet vill göra klimatpolitiken till en auktion där det enda som gäller är att bjuda högst i klimatmål.

Miljöpartiet vill att EU sänker sina utsläpp med 80 %. Moderaterna vill inte höja EU:s ambitioner utan lägger sig på ett krav på 30  %.

Skillnaden mellan de här två målen är att Moderaterna har utgått ifrån vad de tror att man kan uppnå medan Miljöpartiet utgått ifrån vad man egentligen behöver göra.

Medan Moderaternas mål utgår ifrån vad de tror man orkar med, baseras Miljöpartiets mål på forskning.

IPCC rekommenderar industrialiserade länder att minska utsläppen med 80-90 %. Den utmaningen vill inte Moderaterna ta.

Moderaterna försöker vinna ett maratonlopp genom att springa en halvmil.

Läs annat jag skrivit om: EU-valet, Europaparlamentsvalet, Klimat, Miljöpartiet, Moderaterna
Läs vad andra skriver om: EU-valet, Europaparlamentsvalet, Klimat, Miljöpartiet, Moderaterna

12 kommentarer

Nu är det bara några få vekcor kvar till europaparlamentsvalet. I skrivande stund har ”sveriges nyhetsportal” Aftonbladet den första nyheten om valet nästan längst ner på sin första sida.

De anser tydligen att det är viktigare för läsarna att veta att man inte kan heta Pia-Lennart än att få veta vad partierna tycker.

Jag kan tänka mig att redaktionen tänker att folk är så ointresserade av det stundande valet så att det inte är någon som vill läsa om det. Och de har nog rätt.

Man behöver inte leta särskilt länge för att hitta undersökningar som visar att intresset är lågt. Frågan är vem som bär ansvaret för situationen. Jag ser tre bovar i dramat.

EU

EU:s beslutsprocess är sjukt komplicerad. Det är svårt att få en överblick över hur det egentligen fungerar. Medan det svenska systemet är hyffsat straight forward är EU-systemet ett ormbo av regler och undantag. Ibland får ministerrådet fatta beslut, ibland är det parlamentet, det är bara komissionen som får ta initiativ men de har ingen beslutanderätt, eller? För att ett system ska vara demokratiskt måste det vara enkelt att fatta. Så man vet vad som händer med sin röst.

Partierna

Det är ingen hemlighet att partierna lägger ner mycket mindre på en euroaparlamentsvalrörelse än på ett vanligt val. Det är svårt att mobilisera gräsrötter till ett val där man, om man har tur kan få tre mandat. Det är betydligt lättare att mobilisera ett helt parti när de egna kommunala, regionala och nationella mandaten står på spel. Det är helt enkelt roligare att kämpa för hundratals mandat istället för 18.

Medierna

Som tidigare skrivet är det förvånansvärt tyst i medierna just nu, trots att det bara är några få veckor kvar. Hade det varit riksdagsval hade vi vide den här tiden börjat tröttna så smått på valbevakningen, men nu har den knappt kommit igång. Lite beror det nog på de två ovan nämnda faktorerna men jag kan inte komma ifrån att medierna ändå har ett uppdrag att spegla debatten och höja intresset för ett val som kanske avgör ca 70 % av lagstiftningen. Om medierna på allvar tror att de är en förutsättning för en öppen och levande demokrati borde de ta det uppdraget på större allvar.

Om man inte vänder den här utvecklingen och börjar ge europaparlamentsvalet den uppmärksamhet det förtjänar tror jag man reser djupare ner i en ond spiral. Ingen är intresserad eftersom ingen vet något om det och ingen skriver något om det eftersom ingen är intresserad.

EDIT: Som av en händelse publicerar DN idag en undersökning som visar att varannan svensk inte vet att det är val i juni

Läs annat jag skrivit om: EU, EU-valet, Europaparlamentsvalet, Media
Läs vad andra skriver om: EU, EU-valet, Europaparlamentsvalet, Media

Inga kommentarer än

Tack vare teknikens landvinningar såg jag agendas partiledardebatt idag istället för igår, när det sändes.

Många såg samma sak som jag: att Maria Wetterstrand var debattens klarast lysande stjärna. Och det berodde inte bara på den silverglänsande kostymen.

Det var så många i bloggosfären och twitteriet som höjde henne till skyarna så att Jakop kände sig tvungen att sammanfatta åsikterna.

Att Maria briljerade i debatten är inte så konstigt, hon var ju i princip dopad. Hon kom via naturskyddsföreningens 100-årsjubileum direkt från en jublande kongress.

Nu börjar bloggare och vanligt folk framföra krav på att hon ska puttas fram som statsministerkandidat.  Jag drar mig till minnes valet 2002 då folkpartiet försökte lansera Leijonborg som statsminister. Det gick sådär.

Jag tror att en av anledningarna till att Maria och faktiskt hela Miljöpartiet är så förbannat bra beror på att vi står lite utanför och har friheten att finna nya stigar. Kombon S och MP är ju intressant just för att Miljöparet är nytänkande och framtidsinriktat och Socialdemokraterna är trygga och regeringserfarna.

Den senare kompetensen vore puckat att inte utnyttja.

Men det var två saker som gnagde mig under debatten. För det första lyste de frågor som är relevanta för det stundande europaparlamentsvalet med sin frånvaro.

Tacka fan för att ingen är intresserad av EU och medierna väjer för att diskutera frågorna när det bara är tre veckor kvar till parlamentsvalet.

Det andra var att det endast var oppositionen som ställdes mot väggen om vad de ville göra i nästa mandatperiod. Det verkade som att den moderatledda regeringen gjort sitt och nu bara väntar på att få lämna över regeringsmakten 2010.

Ärligt talat, är det någon av er som hörde någon av alliansledarna säga ”Det här vill vi göra i framtiden”?

Läs annat jag skrivit om: Agenda, Debatt, Europaparlamentsvalet, Maria Wetterstrand, Miljöpartiet, Partiledardebatt
Läs vad andra skriver om: Agenda, Debatt, Europaparlamentsvalet, Maria Wetterstrand, Miljöpartiet, Partiledardebatt

4 kommentarer

Samma helg som Miljöpartiet tar sitt valmanifest på kongress i Skövde presenterade Socialdemokraterna sitt på medborgarplatsen i Stockholm.

Deras paroll är ”Jobben först”. Gudmundsson på svenska dagbladet tycker att det är bondfångeri då Europaparlamentet har väldigt lite med jobbpolitik att göra.

Jag är benägen att hålla med. Det här valet måste handla om det det här valet ska handla om. I mitt eget parti har vi några punkter i vårt nya valmanifest som egentligen inte borde vara där. Bland annat att vi inte vill ha Lissabonfördraget men gärna behåller den svenska kronan.

De frågorna avgörs inte i Europaparlamentet utan i Sveriges riksdag. Eller ännu hellre i folkomröstningar. Om någon funderar på varför intresset för EU-frågor är så lågt i Sverige så kan det faktum att vi inte fått rösta om Lissabonfördraget vara en ledtråd. Man kan inte förvänta sig att folk ska vara intresserade av frågor de inte får inflytande över.

Christian har inte bara skrivit om det här, han har också pratat om det på kongressen.

Läs annat jag skrivit om: Europaparlamentsvalet, Lissabonfördraget, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Valmanifest
Läs vad andra skriver om: Europaparlamentsvalet, Lissabonfördraget, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Valmanifest

Inga kommentarer än