Johdan

Internet är vårt nya torg. Det är där vi hämtar vårt skvaller, underhålls och utbildas. Nätet präglas av en kreativ anarki där ingenting är omöjligt.

Därför är det olustigt när stater och företag försöker sätta kniven i det som är unikt med nätet och istället skapa ett övervakningssamhälle. Ofta med motivet att stoppa upphovsrättsbrott.

Ett oroväckande problem som uppstår när man begränsar människors friheter på internet är att tyngre brottslighet som barnpornografibrott och handel med människor tenderar att krypa ännu längre in i annonymitetens mörker. Med nyare teknik skyddar grova brottslingarna sig medan tonåriga fildelare får hotbrev från hollywoodbolag.

Samma principer om personlig integritet och rätt till privatliv som finns i den analoga världen måste finnas i den digitala.

Tekniken för fildelning gör hela tiden framsteg och jag tror ärligt talat att ”branschen” inte har en chans att komma ikapp. Incitamenten hos kulturkonsumenterna att skapa system för att fritt dela musik kommer alltid vara större än musikindustrins möjligheter att skapa betalningssystem för detsamma.

Det finns egentligen bara en väg att gå för att behålla integriteten på internet och samtidigt ha en fri kulturspridning på internet. Och det är att legalisera fildelning för privat bruk. Utifrån den ståndpunkten får man sedan, som i alla teknikskiften lösa frågan om ersättning till upphovsmännen.

Läs annat jag skrivit om: Anarki, Fildelning, Integritet, internet, Kultur, Musik
Läs vad andra skriver om: Anarki, Fildelning, Integritet, internet, Kultur, Musik

1 kommentar

En av Miljöpartiets riksdagsledamöter Max Andersson har anmält kulturministern till KU.

Anledningen är att hon vid en träff med föreningen SKAP – svenska kompositörer av populärmusik, uttryckt sin glädje över den fällande domen i pirate bay-målet. Jag undrar i mitt stilla sinne hur hon tänkte där.

För oavsett vad man som minister tycker om fildelning och gällande lagstiftning på området så måste ministerstyreradarn alltid vara igång. Som minister har man ingenting med enskilda fall att göra. Det gäller myndighetsutövning i allmänhet och domstolarnas domar i synnerhet. Särskilt när domen är överklagad som fallet är i pirate bay-målet.

Ett sådant uttalande måste KU-anmälas och jag ser ingen annan utgång än att hon får en anmärkning för det. Och det får jag säga, för jag är inte minister.

Läs annat jag skrivit om: Fildelning, KU, Lena Adelsohn Liljeroth, Max Andersson, Pirate bay, SKAP
Läs vad andra skriver om: Fildelning, KU, Lena Adelsohn Liljeroth, Max Andersson, Pirate bay, SKAP

2 kommentarer

Ekot rapporterar om hur landets universitet stänger av från studenter från internet efter påtryckningar från amerikanska filmbolag.

Det påminner lite om den nya franska lagstiftningen som innebär att man kan stängas av från internet om man fildelar fler än tre gånger.

Internet är idag att jämföra med den fördigitala tidens torg. Det är här man handlar, gör sina bankärenden, träffar folk, protesterar, konsumerar kultur och underhållning och söker information.

Att stänga av någon från detta torg, denna offentliga plats som internet är i dag är som att beröva dem möjligheten att fritt handla, göra sina bankärenden, träffa folk… ja, ni fattar. Det är i dagens samhälle  jämförbart med ett fängelsestraff.

Och detta straff dömer universitet och franska myndigheter ut utan någon rättslig prövning.

Det är dags att börja betrakta rätten till internet som, om inte en mänsklig rättighet, så åtminstone en mänsklig frihet.

Läs annat jag skrivit om: Fildelning, Integritet, internet, Mänskliga rättigheter, Offentliga platser
Läs vad andra skriver om: Fildelning, Integritet, internet, Mänskliga rättigheter, Offentliga platser

Inga kommentarer än

En kader kreatörer uttrycker på DNs debattsida stöd till den s.k. IPRED-lagen som förbättrar möjligheten att jaga fildelare.

I varje teknikskifte uppstår förvirring om de upphovsrättsliga villkoren.

När radion slog igenom var upphovsmännen nervösa för att folk skulle sluta gå på konserter. (STIM ser nu till att de får pengar för radiospelningar och folk går fortfarande på konserter.)

När kassettbanden gjorde det möjligt att spela av varandras musik blev upphovsmännen nervösa för att folk skulle spela av varandras skivor istället för att köpa egna. (Den s.k. kassettersättningen dök upp som kompenserar upphovsmännen, men folk köper fortfarande skivor.)

Nu har fildelning över kommit på tapeten och nervositeten från upphovsmännen är tillbaka.

Vid varje teknikskifte står man inför ett vägval. Antingen skärper man lagen och ”kriminaliserar man en hel ungdomsgeneration” eller så är man kreativ och ser till att upphovsmännen får ersättning på något annat sätt.

Kreatörerna i DN har tyvärr valt det första alternativet.

Jag tycker absolut att upphovsmännen (n.b. inte medieföretagen) ska få ersättning för sina verk. Men frågan är om det är möjligt att få ersättning för varje ”sålt exemplar” i en verklighet där det inte säljs exemplar.

STIM har lanserat en licenslösning där en avgift läggs på bredbandsabonnemanget som går till upphovsmännen. Jag tycker det är en trevligare, enklare och mer hållbar lösning på fildelningsproblematiken än lagstiftningsvägen.

Jag rekomenderar en lyssning av P1s Medierna från den 3 maj. I sista halvan av programmet blir det riktigt intressant.

–

Läs även andra bloggares åsikter om Fildelning, Upphovsrätt, Vägval, Gemensam frukosttallrik

Läs annat jag skrivit om: Fildelning, Gemensam frukosttallrik, Upphovsrätt, Vägval
Läs vad andra skriver om: Fildelning, Gemensam frukosttallrik, Upphovsrätt, Vägval

2 kommentarer