Idag har jag växlat mellan uppgivenhet och ilska över att regeringen gräver ner 27 500 000 000 kronor i förbifart Stockholm. Mycket kan sägas och skrivas om detta, mycket av det kan sammanfattas i dessa fem anledningar till att förbifarten är en dålig idé:

1. Förbifarten kommer enligt den Stockholmsöverenskommelse Carl Cedershiöld gjorde att öka koldioxidutsläppen med 80 %. Naturvårdsverket anser att Förbifartsprojektet är oförenligt med miljöbalken.
2. Förbifarten slukar 27,5 miljarder kr som i stället skulle kunna användas för att bygga ut och förbättra kollektivtrafiken.
3. Eftersom nya vägar alstrar mer trafik är Förbifarten ingen lösning på trängselproblemet. Södra länken var full bara några månader efter det att den invigdes.
4. Förbifarten gör luften sämre i Stockholm och ökar hälsoproblemen, särskilt för de barn som växer upp i staden.
5. Förbifarten är ingen förbifart. Den största delen av trafiken på förbifarten beräknas vara trafik inom länet. Mindre än en procent kommer att vara trafik med startpunkt och slutmål utanför länet. Istället kommer förbifarten att utgöra en kraftfull stimulans av den kortväga trafiken.

”Miljöministern” försvarar motorvägsbygget med att det inte kommer gå några bensinbilar på den.

Det ekar tomt då det enda regeringen gjort för att skynda på den utvecklingen är en miljöbilspremie, som de dessutom tagit bort. Och lika bra var väl det för folk tankar bensin i sina etanolbilar så länge den är billigare än det förnybara alternativet.

Men ”miljöministern” säger sig ha verktygen för att fixa det här. Lite nyfiken är jag på vilka verktyg han menar. Kommer alliansen att gå till val på en kraftigt höjd bensinskatt? Eller kommer man förbjuda fossila bilar att åka på förbifarten?

Säga vad man vill, men regeringen plockade nog inte trovärdighetspoäng i miljöfrågor idag.
Om det ändå vore så att förbifarten gjorde något åt trängseln i stockholmstrafiken. Men det råder ingen tvekan om att fler vägar gör att fler kommer välja bilen vilket gör att trängseln ökar. Man har byggt motorvägar kring Stockholm i decennier men trängseln har bara ökat. Ingenting pekar på att förbifarten skulle vara ett undantag. Den enda åtgärden som minskat trängseln i Stockholmstrafiken är trängselskatten.

Minns summan 27,5 miljarrder (eller vilken summa det nu landar på) när du sitter fast i körerna i den mörka förbifartstunneln. Minns förbifarten när du får ståplats på pendeln, pengarna kunde ha använts till miljontals sittplatser. Minns förbifarten nästa gång du tänker ”Miljöpartiet behövs inte, alla partier bryr sig ju om miljön”.

Minns förbifarten den 19 september 2010.

–

Men innan dess, läs vad Christian skriver

Rapporten från Stockholms läns landsting visar att bilismen inte bara för med sig långsiktiga problem som klimatförändringar utan också påverkar vår hälsa här och nu.

I staden tar bilen stor plats, jämfört med andra transportmedel. Den för med sig buller, föroreningar och olyckor.

Det behövs en målmedveten politik för att skapa ett trafiksystem som är anpassat efter människan istället för bilen. Med satsningar på kollektivtrafik, cykel och gång kan man skapa transporter som är bra för både hälsa och miljö.

Men fortfarande är bakom-rattenperspektivet det allena rådande. I bilismens Sverige handlar tillgänglighet om bara om fler parkeringsplatser och högre hastigheter på landsvägar. Ironin är total när man, genom bland annat förbifart Stockholm, försöker minska biltrafiken genom att bygga nya motorvägar.

Bilen har en plats i vårt transportsystem, men den platsen är inte i våra städer.

Vi behöver ett systemskifte där hållbara transporter ersätter transporter som är skadliga för oss och vår planet.

Båda Stockholmstidningarna (DN, Svd) skrev igår om rapporten där huvudstadens ”flaskhalsar” kartlagts. Med andra ord har de kartlagt de platser där det någon gång under dygnet uppstår bilköer på 5-10 minuter.

En av flaskhalsarna är södra länken som öppnades 2004. Att den vägen blivit flaskhals är ett bevis på att asfaltstrategin inte fungerar. Man kan inte bygga bort bilköer och trängsel.

Logiken är precis så enkel som man kan tro. Fler vägar ger upphov till mer trafik.

I DN dras slutsatsen att det ”på längre sikt däremot krävs nya vägar. Det är både Vägverket, trafikkontoret och analytikerna överens om.” Och det moderata miljö- och trafikborgarrådet ser förbifart Stockholm som lösningen.

Frågan är hur lång tid det tar innan förbifarten är en flaskhals. Min gissning är 5-7 år, kanske?

Nej, rätt väg att gå är en kraftigt utbyggd kollektivtrafik, bättre förutsättningar för cykeltrafik och större möjligheter till distansarbete.

Emilia har också noterat asfaltens misslyckande.

–
Läs även andra bloggares åsikter om Miljö, Trafik, Förbifart Stockholm, Asfalt i hjärnan