Johdan

På onsdag träffas EU:s justitieministrar i Stockholm för att förbereda det så kallade ”Stockholmsprogrammet”. Egentligen är det bara en rutingrej, vart femte år reviderar EU:s stater sitt säkerhetssamarbete.

Men den här gången är det inga små justeringar. Bland annat kommer alla EU stater börja dela underrättelseinformation med varandra, samordna lagstiftning så att hinder för övervakning undanröjs och upprätta särskilda flyktingläger utanför EU.

Stockholmsprogrammet är ytterligare ett litet steg på resan mot en EU som en stat.  Och inte vilken stat som helst, utan en övervakningsstat.

Jag har svårt att tro att medborgarna i EU har valt sina politiker för att de ska stifta integritetskränkande lagar. Jag har svårt att tro att en majoritet av EU:s medborgare vill bli övervakade, misstänkliggjorda och integritetskränkta.

Det vi har sett de senaste åren är att makten har flyttats längre och längre ifrån väljarna. EU-maskineriet får större och större makt, och det är också därifrån som  initiativen till många integritetskränkande lagar kommer.

Och när makten ligger långt ifrån medborgarna blir det lättare för makthavarna att stifta lagar att som medborgarna inte vill ha.

Christian, Tomas och Hax skriver kloka saker.

Läs annat jag skrivit om: EU, Flyktingpolitik, Integritet, Ordförandeskapet 2009, Övervakning, Stockholmsprogrammet
Läs vad andra skriver om: EU, Flyktingpolitik, Integritet, Ordförandeskapet 2009, Övervakning, Stockholmsprogrammet

Inga kommentarer än

Internet är vårt nya torg. Det är där vi hämtar vårt skvaller, underhålls och utbildas. Nätet präglas av en kreativ anarki där ingenting är omöjligt.

Därför är det olustigt när stater och företag försöker sätta kniven i det som är unikt med nätet och istället skapa ett övervakningssamhälle. Ofta med motivet att stoppa upphovsrättsbrott.

Ett oroväckande problem som uppstår när man begränsar människors friheter på internet är att tyngre brottslighet som barnpornografibrott och handel med människor tenderar att krypa ännu längre in i annonymitetens mörker. Med nyare teknik skyddar grova brottslingarna sig medan tonåriga fildelare får hotbrev från hollywoodbolag.

Samma principer om personlig integritet och rätt till privatliv som finns i den analoga världen måste finnas i den digitala.

Tekniken för fildelning gör hela tiden framsteg och jag tror ärligt talat att ”branschen” inte har en chans att komma ikapp. Incitamenten hos kulturkonsumenterna att skapa system för att fritt dela musik kommer alltid vara större än musikindustrins möjligheter att skapa betalningssystem för detsamma.

Det finns egentligen bara en väg att gå för att behålla integriteten på internet och samtidigt ha en fri kulturspridning på internet. Och det är att legalisera fildelning för privat bruk. Utifrån den ståndpunkten får man sedan, som i alla teknikskiften lösa frågan om ersättning till upphovsmännen.

Läs annat jag skrivit om: Anarki, Fildelning, Integritet, internet, Kultur, Musik
Läs vad andra skriver om: Anarki, Fildelning, Integritet, internet, Kultur, Musik

1 kommentar

I den så kallade bloggosfären pågår för tillfället en livlig diskussion om hur Piratpartiets valsedlar hanterats och en film på youtube där en priatpartist smygfilmat i en mobil vallokal. Som högst går nog debattens vågor vid Melinens tre inlägg om händelsen.

Det är inte helt lätt att diskutera det här ämnet. Diskussionen rör sig på många plan och blir gärna känslosam.

Den bristfälliga hanteringen av småpartiernas (de som fick under 1 % i förra Europaparlamentsvalet) valsedlar är utan tvekan förkastlig. Valförrättarna ska ha tillräcklig kunskap för att administrera valet på ett korrekt sätt. Tyvärr är alla valförrättare människor och alla människor har en benägenhet att då och då göra fel. Det är inget försvar till den bristfälliga hanteringen, men kanske en förklaring.

Jag har svårt att tro att valförrättarna har något specifikt emot just Piratpartiet. De har nog inte särbehandlat deras valsedlar av sinistra skäl eller med onda avsikter.

Vallagen gör skillnad på de partier som har fått mer än 1 % i förra valet och de som inte fick det. De som fick mer än 1 % får sina valsedlar utlagda av valnämnen, alla andra får distribuera sina valsedlar på egen hand.

Alla partier som någonsin varit små och nya har utstått det som Piratpartiet nu upplever. Miljöpartiet lånade, i sin ungdom, pengar av sina egna medlemmar för att ha råd att köpa valsedlar. Junilistan fick 2004 se till att deras valsedlar fanns i vallokalerna på precis samma sätt som Piratpartiet och FI får göra nu.

Min erfarenhet är att också de etablerade partierna regelbundet råkar ut för trassel med valsedlarna. Bland annat vet jag att man i högar med Socialdemokratiska valsedlar hittat insmusslade valsedlar från sverigedemokraterna. Möjligen drabbas småpartierna mer i och med att de är särbehandlade och reglerna om hur deras valsedlar ska behandlas är otydliga.

Valsedelstrassel är ingen bra grej och ska inte tolereras, men jag tror att det blir svårt att undvika det helt och hållet. Vi är trots allt människor.

När det gäller Piratpartiets smygfilmning känner jag lite olust när jag ser den. Framförallt känner jag att pirapartisten är obefogat otrevlig och konfrontativ. Dessutom hade nog jag, om jag sa mig värna den personliga integriteten, funderat både en och två gånger innan jag smygfilmade någon och lade ut det på youtube. Oavsett vad jag tyckte om myndigheters transperens och tjänstemäns offentliga uppdrag.

Det känns lite som om piratpartiet filmar. Ja, som i fotboll. De är så ivriga att spela offer att de tar i lite för mycket.

De hade haft många trovärdighetspoäng att vinna genom att inte skrika valfusk i alla nationens bloggar och hota med fyra års fängelse utan istället peka på problemen med bristande kunskap hos valförättarna. En mer konstruktiv aproach hade varit att snacka med alla valförättare när de ändå är i lokalen och lägger ut valsedlar så att förättarna får veta vad som gäller.

Läs annat jag skrivit om: EU-valet, Europaparlamentsvalet, Integritet, Piratpartiet, Smygfilmning, Valfusk
Läs vad andra skriver om: EU-valet, Europaparlamentsvalet, Integritet, Piratpartiet, Smygfilmning, Valfusk

6 kommentarer

Ekot rapporterar om hur landets universitet stänger av från studenter från internet efter påtryckningar från amerikanska filmbolag.

Det påminner lite om den nya franska lagstiftningen som innebär att man kan stängas av från internet om man fildelar fler än tre gånger.

Internet är idag att jämföra med den fördigitala tidens torg. Det är här man handlar, gör sina bankärenden, träffar folk, protesterar, konsumerar kultur och underhållning och söker information.

Att stänga av någon från detta torg, denna offentliga plats som internet är i dag är som att beröva dem möjligheten att fritt handla, göra sina bankärenden, träffa folk… ja, ni fattar. Det är i dagens samhälle  jämförbart med ett fängelsestraff.

Och detta straff dömer universitet och franska myndigheter ut utan någon rättslig prövning.

Det är dags att börja betrakta rätten till internet som, om inte en mänsklig rättighet, så åtminstone en mänsklig frihet.

Läs annat jag skrivit om: Fildelning, Integritet, internet, Mänskliga rättigheter, Offentliga platser
Läs vad andra skriver om: Fildelning, Integritet, internet, Mänskliga rättigheter, Offentliga platser

Inga kommentarer än