Johdan

När jag läste grundläggande journalistik på Poppius fick jag bland annat lära mig att man skulle vara försiktig med textreklam. Om man skrev om en produkt eller tjänst är man som journalist tvungen att betrakta det ur strikt jorunalistik synvinkel och kräva svar de kritiska frågorna.

I de gånger jag arbetat med marknadsförign gentemot media har jag mött samma försiktighet.

Men när reklamen gäller den egna produkten verkar reglerna för pressen vara lite annorlunda. Efter varje läsarundersökning stoltserar pressen i allnämhet och kvällspressen i synnerhet med artiklar som ”vi ökar mest!” på nyhetsplats.

Nu verkar det vara väldigt jämnt mellan de två kvällstidningarna eftersom de båda ivrigt skriver artiklar om hur vilka dagar i veckan de är störst.

Det är inte bara självcentrerat och tvivelaktig journalistik, jag tror dessutom att det finns viktigare nyheter att fylla utrymmet med.

Läs annat jag skrivit om: Aftonbladet, Expressen, Journalistik, Kvällspress, Media, Textreklam
Läs vad andra skriver om: Aftonbladet, Expressen, Journalistik, Kvällspress, Media, Textreklam

Inga kommentarer än

Nu är det bara några få vekcor kvar till europaparlamentsvalet. I skrivande stund har ”sveriges nyhetsportal” Aftonbladet den första nyheten om valet nästan längst ner på sin första sida.

De anser tydligen att det är viktigare för läsarna att veta att man inte kan heta Pia-Lennart än att få veta vad partierna tycker.

Jag kan tänka mig att redaktionen tänker att folk är så ointresserade av det stundande valet så att det inte är någon som vill läsa om det. Och de har nog rätt.

Man behöver inte leta särskilt länge för att hitta undersökningar som visar att intresset är lågt. Frågan är vem som bär ansvaret för situationen. Jag ser tre bovar i dramat.

EU

EU:s beslutsprocess är sjukt komplicerad. Det är svårt att få en överblick över hur det egentligen fungerar. Medan det svenska systemet är hyffsat straight forward är EU-systemet ett ormbo av regler och undantag. Ibland får ministerrådet fatta beslut, ibland är det parlamentet, det är bara komissionen som får ta initiativ men de har ingen beslutanderätt, eller? För att ett system ska vara demokratiskt måste det vara enkelt att fatta. Så man vet vad som händer med sin röst.

Partierna

Det är ingen hemlighet att partierna lägger ner mycket mindre på en euroaparlamentsvalrörelse än på ett vanligt val. Det är svårt att mobilisera gräsrötter till ett val där man, om man har tur kan få tre mandat. Det är betydligt lättare att mobilisera ett helt parti när de egna kommunala, regionala och nationella mandaten står på spel. Det är helt enkelt roligare att kämpa för hundratals mandat istället för 18.

Medierna

Som tidigare skrivet är det förvånansvärt tyst i medierna just nu, trots att det bara är några få veckor kvar. Hade det varit riksdagsval hade vi vide den här tiden börjat tröttna så smått på valbevakningen, men nu har den knappt kommit igång. Lite beror det nog på de två ovan nämnda faktorerna men jag kan inte komma ifrån att medierna ändå har ett uppdrag att spegla debatten och höja intresset för ett val som kanske avgör ca 70 % av lagstiftningen. Om medierna på allvar tror att de är en förutsättning för en öppen och levande demokrati borde de ta det uppdraget på större allvar.

Om man inte vänder den här utvecklingen och börjar ge europaparlamentsvalet den uppmärksamhet det förtjänar tror jag man reser djupare ner i en ond spiral. Ingen är intresserad eftersom ingen vet något om det och ingen skriver något om det eftersom ingen är intresserad.

EDIT: Som av en händelse publicerar DN idag en undersökning som visar att varannan svensk inte vet att det är val i juni

Läs annat jag skrivit om: EU, EU-valet, Europaparlamentsvalet, Media
Läs vad andra skriver om: EU, EU-valet, Europaparlamentsvalet, Media

Inga kommentarer än

Igår var jag på en föreläsning om undersökande journalistik. Fantastiskt intressant.

Mot slutet av föreläsningen fick vi tips på myndigheter och register som kan vara behjälpliga om man vill veta mer om en enskild person, företag eller företeelse. Allt från personnummer, bilar och skulder till fastigheter och domar kan man få all information om bara man frågar.

För det är tack vare offentlighetsprincipen (och kanske den omfattande svenska byråkratin) som det går att plocka fram väldigt mycket information ur våra svenska myndigheters register och arkiv. Och därmed är offentlighetsprincipen ett av den grävande journalistens viktigaste verktyg.

Ofta är de som granskas makthavare på ett eller annat sätt. Inte sällan har de något att göra med den lagstiftande apparaten. De har alltså möjlighet att ändra offentlighetsprincipen så att granskningen av dem blir svårare.

Men ändå så är offentlighetsprincipen kvar. Lite hoppas jag på att det är ett tecken på en stark och stadig demokrati som förstår att öppenhet är det bästa sättet att hålla maktmissbruk och korruption borta.

–

Läs även andra bloggares åsikter om Media, Grävande journalistik, Undersökande journalistik, Offentlighetsprincipen

Läs annat jag skrivit om: Grävande journalistik, Media, Offentlighetsprincipen, Undersökande journalistik
Läs vad andra skriver om: Grävande journalistik, Media, Offentlighetsprincipen, Undersökande journalistik

Inga kommentarer än

För att antal veckor sedan var jag på studiebesök på TT. I diskussionen framkom att man tack vare webbens möjligheter att föra statistik över vilka nyheter som klickades kunde konstatera att det var konstiga nyheter och nakenchocker som ständigt låg i topp.

Det kvittar alltså hur god journalistik en webbtidning gör, det är ändå bara knasnyheter folk läser.

Samtidigt målades en bild upp av hur företag och organisationer köper vi väl betalda PR-byråer får in nyheter och opinionsjournalistik i de stora tidningarna.

Om utvecklingen fortsätter åt det här hållet går vi en dyster framtid till mötes. Större organisationer och företag köper opinionsjournalistik som ingen ändå läser eftersom de har fullt upp att läsa knasnyheter.

Vi får en aktiv kapitalstark elit som sätter agendan och en ointresserad passiv allmänhet som kollar kändistuttar på aftonbladet.

Jag hyser visionen om den aktive samhällsmedborgaren, som faktiskt vet att hon kan påverka sin situation och omvärld. Den aktive samhällsmedborgaren är intresserad, påläst och empatisk.

Det är inget hokus-pokus PR-byråerna håller på med. Det enda som krävs för att göra samma jobb som PR-proffsen är kunskap om hur medier fungerar och lite fantasi.

Jag gillar PR-byrån Westanders inställning till politik och påverkan. De redovisar sina kunder öppet, till skillnad från de flesta andra byråer, och de tar bara uppdrag som de själva känner ett engagemang för. Deras mål är inte att sköta sina kunders pr, utan att hjälpa dem göra det själva.

När DN granskade PR-byråerna bakom kampanjen mot FRA-lagen var westander den enda byrån namngavs. De andra inblandade var rädda för vad deras andra kunder skulle säga.

Ladda gärna ner Westanders PR-handbok och lär dig tricken själv.

–

Läs även andra bloggares åsikter om PR, Media, Westander, Demokrati

Läs annat jag skrivit om: Demokrati, Media, PR, Westander
Läs vad andra skriver om: Demokrati, Media, PR, Westander

1 kommentar

Moderpartiet bjuder in de andra partierna till samtal om att frivilligt avstå från att göra reklam i TV4 under valrörelsen.

I Sverige råder det förbud mot åsiktsreklam. Det vill säga ”det inte förekomma meddelanden som sänds på uppdrag av någon annan och som syftar till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden.”

Men det gäller bara tv som marksänds från Sverige. Nu när till exempel TV4 fakta sänder från Finland och en hel del kanaler sänds via digitalt kabelnät förändras villkoren.

Vid en första anblick verkar det lite väl nervöst att inte tillåta partier göra reklam i TV. De gör ju reklam i magasin, på reklampelare och inte minst på ett otal taffligt ihopsnickrade plywoodskyltar i naturen.

Men de nyhetsförmedlande medierna har ett annat ansvar än de som endast finns till för att förmedla annonser. De ska granska makten och därmed också partierna. Jag vet att det finns många journalister som med rak rygg säger att de fullständigt skiter i vilka deras annonsörer är och vad de tycker.

Men ponera att Moderaterna skulle ha köpt annonsplats i den kanal som sände det omdiskuterade ”valstugereportaget” som enligt vissa var en av orsakerna till Moderaternas katastrofval 2002. Jag tror inte Moderaterna då skulle tvekat en sekund utan direkt stoppat all sin annonsering i den aktuella kanalen och dessutom gjort stor sak av det. Det skulle förmodligen resultera ett, inte helt obetydligt, inkomstbortfall för kanalen.

Exemplet är hypotetiskt. Men det belyser att om partierna blir annonskunder hos de som ska granska dem uppstår ett förhållande på två fronter. Och det tror jag varken är bra för medierna, partierna eller väljarna.

–

Läs även andra bloggares åsikter om Reklam, TV4, Politik, Val, Media

Läs annat jag skrivit om: Media, Politik, Reklam, TV4, Val
Läs vad andra skriver om: Media, Politik, Reklam, TV4, Val

4 kommentarer