Igår kom nyheten att landstinget i Sörmland vänder ett underskott på 133 miljoner förra året, till ett överskott på 18 miljoner.
Landstingsrådet Jörgen Danielsson tror att en av förklaringarna är ett tydligare politiskt ledarskap.
Men precis som när man ändrar kurs på en atlantångare räcker det inte med att kaptenen vänder på sig, hela båten måste hänga med. Det stora arbetet har gjorts ute i verksamheterna
Det är främst de landstingsanställdas förtjänst att landstinget återhämtat sig från finanskrisens utmaningar och skenande underskott. Dessutom samtidigt som tillgängligheten ökat och våra tre sjukhus har stigit i flera rankningar av vårdkvalité.
I helgen har centerpartiet kommundagar och i medierna skrivs det spaltmeter om centerkrisen.
Och man kan ju lugnt säga att de har problem. Kärnkraften, förbifart Stockholm, Vattenfail, Vargjakten. Listan över de centerpartistiska klavertrampen kan göras lång. Mycket lång.
Inte konstigt att det nu börjar mullra i de egna leden.
Fredrik Pettersson skriver om Lotta Lange som fick nog och gick ur Centern när partiledningen gick med på att bygga ny kärnkraft:
Droppen som fick bägaren att rinna över var energiuppgörelsen och sveket i den fråga som en gång fått Lange att välja just Centern.
– Jag tidigt fick signaler om att partiet var på väg att svänga i energifrågan och jag minns att jag lyfte frågan med andra lokala centerpolitiker. Är det så kliver jag av, sa jag varpå flera hakade på, berättar Lotta Lange.
– Men egentligen var det nog ingen som riktigt trodde att det skulle bli som det blev. Att Centern skulle sälja sin själ för makten.
Flera av mina miljöpartistiska partikamrater övergav Centern vid förra kärnkraftssveket, då Fälldin, trots att han inte ville ”dagtinga sitt samvete för en statsrådspost” gick med på att ladda Barsebäck 2.
Är det månne dags för en ny medlemsström från Centern till Miljöpartiet?
Idag presenterade Miljöpartiet Sörmlands valberedning sitt förslag till huvudkandidater till riksdags och landstingslistor. I och med det är organisationen ett stort steg närmre att utse de som kommer företräda partiet i de beslutande församlingarna.
Som etta på riksdagslistan föreslås Gunvor G Ericson. Konstigt vore väl annars, tänkte jag säga. Hon sitter i riksdagen idag och är en av riksdagsgruppens klarast lysande stjärnor. Med sin enorma kunskap på socialförsäkringsområdet och ett brinnande engagemang för folkhälsa är hon självskriven som toppkandidat.
Föreslagen tvåa på riksdagslistan blev undertecknad. Det är både spännande och smickrande att få det förtroendet. Jag kommer göra allt för att bidra till att Miljöpartiet gör det bästa valet någonsin.
Trea på valberedningens lista är Yuri Silva. Han är en ung, modig och engagerad politiker med ett ständigt leende och hjärtat på rätta stället.
Birgitta Eriksson är fyra. Hon har lång erfarenhet i partiet och är begåvad med tydlig grön ideologisk kompass. Också ett riktigt bra val.
När det gäller landstingslistan känns det väldigt bra att Ylva G Karlsson får förnyat förtroende från valberedningen.
Raketen i sammanhanget är Jonas Hultberg från Nyköping. Från ingenstans jobbade han dig in som tvåa på landstingslistan i två valkretsar. Han har snabbt kommit till sin rätt i partiet och det känns som om han alltid varit med trots att han är relativt ny.
Uppsättningen huvudkandidater känns onekligen bra. Valberedningen har lyckats, med medlemmarnas provval som hjälp, lyckats skapa schyssta mixer och bra lag med kandidater som kompletterar varandra.
Den 12 december fastslås huvudkandidaterna på Miljöpartiet Sörmlands höststämma.
Länge har diskussionens vågor gått höga om huruvida Miljöpartiet är det nya hippa liberala partiet eller mer vänster än vänstern själv.
Liberalen Johan Norberg har både flirtat och gjort slut med Maria Wetterstrand.
Nu ger sig tankesmedjan Cogitos ordförande Per Gahrton in i diskussionen med en debattartikel i DN. På ett föredömligt tydligt sätt redogör han för orsakerna till förvirringen angående de grönas hemvist i det politiska landskapet.
Svaret på allas frågor är att Miljöpartiet varken är liberalt, socialistiskt eller konservativt. Miljöpartiet har sin ideologiska hemvist i den gröna ideologin som är skiljd från de andra.
Så enkelt var det.
Gahrton lyfter också förtjänstfullt den gröna synen på politiken. Politiken är inte målet, det är medlet för att skapa det goda, hållbara samhället. Metoderna får aldrig överskugga visionerna.
I kungsträdgården i söndags kändes det som om alla var där. Men om du inte var det finns chansen att uppleva höjdpunkterna ändå. Allt tack vare det världsomspännande internettet.
Igår sparkades den rödgröna valkampanjen igång med ballonger, musik och tal i Kungträdgården.
Mina personliga favoriter var Peters tal och när Bo Kaspers orkester spelade ”En ny skön värld”. Jag har inget emot att anamma den som kampanjlåt för valet 2010.
Annars börjar det märkas hur alliansen börjar bli nervös för hur de rödgröna nu börjar formera sig. Det märks inte minst på de smått desperata påhoppen som görs i bloggosfären och debattforum.
Moderaternas ”Ordminister” Schlingmann anklagar på Newsmill de rödgröna för att reducera politiken till att PR-jippo. Som om inte alliansen förbrukat sin beskärda del av orangea ballonger.
Mycket av mediarapporteringen handlar om hur oense de rödgröna är och hur svårt det kommer att komma överens. Det är inte en särskilt trovärdig vinkel med tanke på att de rödgröna kommit överens om 15 budgetar, samarbetat i 11 år och under mandatperioden lagt 35 gemensamma motioner.
I valet 2010 kommer två statsministerkandidater stå mot varandra. Den ena har 10 års regeringserfarenhet, den andra blott fyra. Två regeringsalternativ kommer stå mot varandra. Det ena har 11 års erfarenhet av samarbete det andra blott fyra.
MarianneSamuelsson har parkerat foten i klaveret, och det med eftertryck.
Jag hade fått uppfattningen att hon var en resultatinriktad, strategisk och klok politiker med en tydlig grön kompass. Men det uppenbart knasiga hon sagt på om Max Hanssons strandbygge och hennes enträgna försök att försvara det hon sagt sänker mitt förtroende för henne rejält.
Hennes underliga världsbild tycker jag går stick i stäv med två gröna principer. För det första alla människors lika värde och försvaret av de svagas rättigheter. Att låta en företagsledare ta genvägar förbi lagen är inte att stå på den svagas sida.
För det andra bidrar Hanssons bygge till en urholkning av strandskyddet. Ett strandskydd som vi gröna kämpat för att försvara och förstärka men som fått sig en rejäl törn det senaste året.
Marianne Samuelsson kanske har anmanat sin uppdragsgivares, den moderatledda regeringens syn på människovärde och strandskydd. För grön är den i alla fall inte.
I lördags var jag och 25 andra miljöpartister och besökte Ändebols gård. Det är en ekologisk gård som odlar framförallt tomater men som också har bland annat lamm.
Att sätta tänderna i en tomat som odlats i riktig jord är något helt annat än att sätta dem i en som odlats i näringssubstrat. Att veta att den tomaten man skär ner i salladen är garanterat giftfri ger en trygg känsla i magen. Och man känner onekligen på smaken att tomaten skördats först när den mognat färdigt.
Den senaste tiden har det varit veritabelt professorparty i svenskadagbladet där alla vänt sig mot den ekologiska odlingen. (Man undrar vilken PR-byrå som ligger bakom) Främst kritiseras den ur klimat- och resurshushållningssynpunkt. Ett av de starkaste argumenten är att ekologisk odling inte ger samma avkastning, och därmed inte är lika effektiv som konventionell odling.
Det känns lite underligt att diskutera avkastning och effektivitet när vi har ett jordbruk som är söndersubventionerat av EU-stöd. Jordbrukarna i Europa producerar mer mat än det finns behov för inom EU:s tullar. Jag har hört att vi i Sverige slänger vi 25 % av maten vi bär hem.
Är det inte värt att offra det överskottet för att veta att maten är giftfri, omanipulerad och att djuren vi äter mått bra?
Ekologisk odling kanske inte ensamt löser alla miljöproblem, men den ger oss onekligen bättre mat.
Så landade Piratpartiet i den gröna gruppen i Europaparlamentet. Det kanske inte var så konstigt med tanke på att det är den grupp som redan tidigare tagit integritetsfrågorna på störst allvar.
Nu sitter det tre parlamentsledamöter som kommer rösta som Miljöpartister i Europaparlamentet. En av dem är Piratpartist. Och det är bra.
Men frågan är om inte den svenska representationen i den gröna gruppen hade varit ännu större om inte Piratpartiet tagit ett mandat.
Om man vågar göra det generaliserande antagandet att piratpartisterna istället hade röstat på Miljöpartiet (nu i efterhand har det ju visat sig att de får i stort sett samma politik) hade Miljöpartiet fått 575 029 röster. Det kan jämföras med Moderaternas 596 710 röster som gav dem fyra mandat.
Så om integritetsivrarnas röster inte hade splittrats hade den svenska representationen i den gröna gruppen kunnat vara fyra personer istället för tre och den gröna gruppen hade också blivit en ledamot större.
Nu vet jag mycket väl att alla Piratpartiets väljare inte skulle röstat på Miljöpartiet om Piratpartiet inte fanns. Dessutom vet jag att man egentligen inte ska pyssla med sådan här ”kontrafaktiskt historieskrivning” men det är kul att tänka på hur det kunde blivit fler europaparlamentariker med vettiga idéer om integritet och medborgarrätt.
Förra året hade Miljöpartiet ett rådslag då man gick ut i hela partiet och diskuterade, stötte och blötte de trygghetssystem vi har i Sverige.
Hela processen landade i det vi kallar arbetslivstrygghet. Det bygger på idén om en dörr in. Oavsett anledningen till att du står utan inkomst ska vända dig till en och samma myndighet. Idag ska du vända dig till a-kassan om du är arbetslös, till försäkringskassan om du är sjuk, och till kommunen om du behöver försörjningsstöd.
Det gör att mellanrummen mellan stolarna försvinner. Du kan aldrig hamna i situationen att a-kassan tycker att du är för sjuk för att jobba och försäkringskassan tycker att du är för frisk för att få sjukpenning.
I förslaget ingår också ett förstatligande av a-kassan. En solidarisk finansiering av arbetslöshetsförsäkringen är en garant för att ingen lämnar systemet och sedan, i händelse av arbetslöshet kostar samhället större belopp.
Jag gillar tanken med arbetslivstrygghet. Det präglas av en helhetssyn som man inte ofta ser i stuprörsmyndighetssverige.
Vill du läsa mer kan du läsa vår riksdagsmotion om arbetslivstrygghet.
Igår sparkades den rödgröna valkampanjen igång med ballonger, musik och tal i Kungträdgården.
