För att leva under parollen ”vi är inte mot bilar, vi är emot utsläpp” riktar Centern förvånansvärt stora delar av styrmedlen till bilarna och inte till det fossila bränslet som är orsak till utsläppen. Miljöbilspremien är en bra idé men har en gigantisk lucka. Så länge det är billigare att tanka sin miljöbil med bensin istället för det förnyelsebara kommer folk att göra det. Och då är miljövinsten noll.

Miljöpartiets politik för minskade utsläpp från personbilstransporter bygger på flera ben. Samtidigt som vi höjer koldioxidskatten på fossila bränslen använder vi de resurserna skattehöjningen ger till att bygga nya biogasmackar. Så att de som är beroende av bil inte ska vara beroende av bensin och diesel.

Samtidigt vill vi införa ett stödsystem för bilar med låga utsläpp som finansieras genom avgifter på bilar med höga utsläpp. Vi finansierar helt enkelt moroten med piskan. Dubbel effekt skulle jag beskriva det som (med risk för att låta som att jag säljer rengöringsmedel).

Och inte nog med det! För att man inte ska behöva köpa ny bil för att minska sina utsläpp vill vi ge ett ekonomiskt stöd till de som vill konvertera sin fossila bil till en förnyelsebar.

Mot detta gröna knippe av åtgärder, både morötter, piskor och investeringar står en nygammal, borgerlig miljöbilspremie som på sin höjd kommer resultera i 5 000 ”supermiljöbilar” under kommande mandatperiod. Inga breda åtgärder och ingenting som får gemene man att komma på tanken att hälla något annat i tanken.

Ljudsnutt 1

Ljudsnutt 2

Vi har medvind i opinionsmätningarna, andra partier pratar hellre om vår politik än om sin egen och de gröna valvinner i England, Frankrike och Ungern. Mycket står på spel och vi har världens läge att modernisera Sverige.

Det stora punkten på dagordningen var antagandet av valmanifest. Jag tyckte att partistyrelsens förslag var bra. Under kongressen var jag lite frustrerad över att kongressen drog och slet i ett i grunden bra dokument. Men när man nu ser slutresultatet tycker jag att det blev ett väldigt starkt, tydligt och framtidsinriktat valmanifest.

Är du nyfiken kan du kolla in det här.

Kongressens höjdpunkter

• Det rödgröna besöket av Mona och Lasse. Ett tryggare, piggare och mer framtidsinriktat regeringssamarbete får man leta efter.
• Peter Erikssons stå-upprutin på kongressfesten. Jag har aldrig tidigare sett honom så avslappnat vältajmad.
• Det flitiga twitterflödet som gjorde att man kunde sitta på seminarium och följa vad som hände i plenum.

Tror du inte på att jag var där finns det bevis på min närvaro typ tio minuter in i den här rapportsändningen.

Det som var mest fantastiskt med mötet var att vi var så många, och så många nya. Under det senaste året har det strömmat in nya medlemmar med engagemang, kompetens och nya idéer som verkligen har vitaliserat Miljöpartiet i Nyköping.

Med oss från årsmötet fick vi ett lokalpolitiskt program och en lista till kommunalvalet. Jag är rent utsagt skitnöjd med både lokalpolitiskt program och lista. Programmet har arbetats fram i en öppen och positiv process och listan ger oss goda förutsättningar att ha ett riktigt bra lag i kommunfullmäktige nästa mandatperiod.

Nu är det bara valrörelse som gäller, förutsättningarna är de rätta. Nu kör vi!

Listan i sin helhet kan du hitta på Miljöpartiet Nyköpings hemsida.

Landstingsrådet Jörgen Danielsson tror att en av förklaringarna är ett tydligare politiskt ledarskap.

Men precis som när man ändrar kurs på en atlantångare räcker det inte med att kaptenen vänder på sig, hela båten måste hänga med. Det stora arbetet har gjorts ute i verksamheterna

Det är främst de landstingsanställdas förtjänst att landstinget återhämtat sig från finanskrisens utmaningar och skenande underskott. Dessutom samtidigt som tillgängligheten ökat och våra tre sjukhus har stigit i flera rankningar av vårdkvalité.

Sn, Folket, Eskilstunakuriren, SR, Tomas, Fredrik, Jörgen

Och man kan ju lugnt säga att de har problem. Kärnkraften, förbifart Stockholm, Vattenfail, Vargjakten. Listan över de centerpartistiska klavertrampen kan göras lång. Mycket lång.

Inte konstigt att det nu börjar mullra i de egna leden.

Fredrik Pettersson skriver om Lotta Lange som fick nog och gick ur Centern när partiledningen gick med på att bygga ny kärnkraft:

Droppen som fick bägaren att rinna över var energiuppgörelsen och sveket i den fråga som en gång fått Lange att välja just Centern.

– Jag tidigt fick signaler om att partiet var på väg att svänga i energifrågan och jag minns att jag lyfte frågan med andra lokala centerpolitiker. Är det så kliver jag av, sa jag varpå flera hakade på, berättar Lotta Lange.

– Men egentligen var det nog ingen som riktigt trodde att det skulle bli som det blev. Att Centern skulle sälja sin själ för makten.

Flera av mina miljöpartistiska partikamrater övergav Centern vid förra kärnkraftssveket, då Fälldin, trots att han inte ville ”dagtinga sitt samvete för en statsrådspost” gick med på att ladda Barsebäck 2.

Är det månne dags för en ny medlemsström från Centern till Miljöpartiet?

Som etta på riksdagslistan föreslås Gunvor G Ericson. Konstigt vore väl annars, tänkte jag säga. Hon sitter i riksdagen idag och är en av riksdagsgruppens klarast lysande stjärnor. Med sin enorma kunskap på socialförsäkringsområdet och ett brinnande engagemang för folkhälsa är hon självskriven som toppkandidat.

Föreslagen tvåa på riksdagslistan blev undertecknad. Det är både spännande och smickrande att få det förtroendet. Jag kommer göra allt för att bidra till att Miljöpartiet gör det bästa valet någonsin.

Trea på valberedningens lista är Yuri Silva. Han är en ung, modig och engagerad politiker med ett ständigt leende och hjärtat på rätta stället.

Birgitta Eriksson är fyra. Hon har lång erfarenhet i partiet och är begåvad med tydlig grön ideologisk kompass. Också ett riktigt bra val.

När det gäller landstingslistan känns det väldigt bra att Ylva G Karlsson får förnyat förtroende från valberedningen.

Raketen i sammanhanget är Jonas Hultberg från Nyköping. Från ingenstans jobbade han dig in som tvåa på landstingslistan i två valkretsar. Han har snabbt kommit till sin rätt i partiet och det känns som om han alltid varit med trots att han är relativt ny.

Uppsättningen huvudkandidater känns onekligen bra. Valberedningen har lyckats, med medlemmarnas provval som hjälp, lyckats skapa schyssta mixer och bra lag med kandidater som kompletterar varandra.

Den 12 december fastslås huvudkandidaterna på Miljöpartiet Sörmlands höststämma.

Liberalen Johan Norberg har både flirtat och gjort slut med Maria Wetterstrand.

Nu ger sig tankesmedjan Cogitos ordförande Per Gahrton in i diskussionen med en debattartikel i DN. På ett föredömligt tydligt sätt redogör han för orsakerna till förvirringen angående de grönas hemvist i det politiska landskapet.

Svaret på allas frågor är att Miljöpartiet varken är liberalt, socialistiskt eller konservativt. Miljöpartiet har sin ideologiska hemvist i den gröna ideologin som är skiljd från de andra.

Så enkelt var det.

Gahrton lyfter också förtjänstfullt den gröna synen på politiken. Politiken är inte målet, det är medlet för att skapa det goda, hållbara samhället. Metoderna får aldrig överskugga visionerna.

Mina personliga favoriter var Peters tal och när Bo Kaspers orkester spelade ”En ny skön värld”. Jag har inget emot att anamma den som kampanjlåt för valet 2010.

Annars börjar det märkas hur alliansen börjar bli nervös för hur de rödgröna nu börjar formera sig. Det märks inte minst på de smått desperata påhoppen som görs i bloggosfären och debattforum.

Moderaternas ”Ordminister” Schlingmann anklagar på Newsmill de rödgröna för att reducera politiken till att PR-jippo. Som om inte alliansen förbrukat sin beskärda del av orangea ballonger.

Mycket av mediarapporteringen handlar om hur oense de rödgröna är och hur svårt det kommer att komma överens. Det är inte en särskilt trovärdig vinkel med tanke på att de rödgröna kommit överens om 15 budgetar, samarbetat i 11 år och under mandatperioden lagt 35 gemensamma motioner.

I valet 2010 kommer två statsministerkandidater stå mot varandra. Den ena har 10 års regeringserfarenhet, den andra blott fyra. Två regeringsalternativ kommer stå mot varandra. Det ena har 11 års erfarenhet av samarbete det andra blott fyra.