Johdan

Ibland återkommer man till musik som man lyssnade på för länge sedan. Musik som kanske inte var så populär ens då men som på något sätt, ofta tack vare musikinbitna kamrater, letade sig in i skivsamlingen.

Jag tänkte tipsa om tre band/artister som jag tycker du borde upptäcka.

Det första fyndet är Newtone. De släppte endast en skiva men den var å andra sidan svängig så att det räckt i ett helt decennium. Ibland sitter jag i min gungstol och undrar vad som egentligen hände med bröderna Linder. Jag vill göra er speciellt uppmärksamma på tandborst-wahwah-gitarrackompanjerade distade trumpetsolot i ”Is that so”.

Det andra tipset är Paulo Mendonça (som inte verkar finnas på Spotify). Hårdrocksfunk när den är som bäst. Han släppte några skivor under 90-talet och fick bland annat storheter som Lisa Nilsson och Nisse Landgren att medverka i bakgrunden på några låtar. Nuförtiden är han tydligen instoppad i något producentlag som gör pop till pojkband.

Det tredje och minst bortglömda tipset är Tower of Power. Min sambo har teorin att det bara är kristna pojkar som gillar dem och hittills har jag bara hittat ett undantag från teorin. Den bästa ingången till TOP får man troligtvis via liveplattan Soul vaccination:live.

Den gemensamma nämnaren för alla tre tips är äkta trummor och trummisar som kan hantera äkta trummor. Det verkar vara vägen till mitt musikhjärta.

Läs annat jag skrivit om: 90-talet, Musik, Musiktips, Newtone, Spotify, Tower of Power
Läs vad andra skriver om: 90-talet, Musik, Musiktips, Newtone, Spotify, Tower of Power

1 kommentar

Internet är vårt nya torg. Det är där vi hämtar vårt skvaller, underhålls och utbildas. Nätet präglas av en kreativ anarki där ingenting är omöjligt.

Därför är det olustigt när stater och företag försöker sätta kniven i det som är unikt med nätet och istället skapa ett övervakningssamhälle. Ofta med motivet att stoppa upphovsrättsbrott.

Ett oroväckande problem som uppstår när man begränsar människors friheter på internet är att tyngre brottslighet som barnpornografibrott och handel med människor tenderar att krypa ännu längre in i annonymitetens mörker. Med nyare teknik skyddar grova brottslingarna sig medan tonåriga fildelare får hotbrev från hollywoodbolag.

Samma principer om personlig integritet och rätt till privatliv som finns i den analoga världen måste finnas i den digitala.

Tekniken för fildelning gör hela tiden framsteg och jag tror ärligt talat att ”branschen” inte har en chans att komma ikapp. Incitamenten hos kulturkonsumenterna att skapa system för att fritt dela musik kommer alltid vara större än musikindustrins möjligheter att skapa betalningssystem för detsamma.

Det finns egentligen bara en väg att gå för att behålla integriteten på internet och samtidigt ha en fri kulturspridning på internet. Och det är att legalisera fildelning för privat bruk. Utifrån den ståndpunkten får man sedan, som i alla teknikskiften lösa frågan om ersättning till upphovsmännen.

Läs annat jag skrivit om: Anarki, Fildelning, Integritet, internet, Kultur, Musik
Läs vad andra skriver om: Anarki, Fildelning, Integritet, internet, Kultur, Musik

1 kommentar

Svenska dagbladet bjuder idag på inte mindre än tre artiklar om musiktjänsten spotify. (Två av dem hittar jag inte på nätet)

Jag har testat tjänsten ett tag och måste erkänna att jag inte fattat storheten med tjänsten. Spotify lever inte upp till mina förväntningar på främst tre områden.

Den sociala dimensionen.

Några av mina vänner är flitiga spotifyanvändare men trots att vi sitter och lyssnar på musik och har våra spellistor på samma servrar finns inte möjligheten att få reda på vad de lyssnar på eller lyssna på en av deras låtlistor. Det jag är ute efter är lite av det som Last.fm är.

Jag är fullt medveten om att man kan dela spellistor med varandra men det kräver, om jag inte missförstått allt, att man kontaktar varandra ”utanför” spotify. I självaste spotify finns ingen funktion med namnet ”Skicka låtlista till Putte”

Utbudet

Visst, utbudet är imponerande och nästan allt finns. Men när jag strax innan jul ville njuta lite manskör i form av Orphei Drängar gick jag bet. Samma sak om jag skulle vilja lyssna på något med armens musikkår. I majoriteten av minsa sökningar har jag besviken fått stänga ner programmet och söka min musik på annat håll.

Mobiliteten/plattformsintegrering

Ponera att jag har lagt upp elaborata spellistor med mina favoriter från alla tider och önskar njuta av dessa på min tågresa till huvudstaden. Icke. Eftersom all musik strömmas krävs det en hyffsad internetuppkoppling för att man ska kunna lyssna på musiken. Är du inte ständigt uppkopplad är du hänvisad till andra sätt att lyssna på musik.

Något som verkligen förvånar mig är avsaknaden av möjligheten att enkelt köpa musiken man hör. Varför får man inte, för en liten slant, ladda hem sina favoritlåtar så att man kan lyssna på dem överallt? Det hade ju kunna ge (stor)kovan till musikutgivarna samtidigt som det ger användarna möjlighet att lyssna på sin musik oavsett uppkoppling.

Det är mycket möjligt att jag missat GREJJEN med spotify. Det är i så fall inte första gången jag är sen med att fatta storheten i nymodigheter. Om du vet vad GREJJEN är så får du gärna upplysa mig.

–
Läs även andra bloggares åsikter om Spotify, Musik, Grejjen

Läs annat jag skrivit om: Grejjen, Musik, Spotify
Läs vad andra skriver om: Grejjen, Musik, Spotify

6 kommentarer

Min flickväns rockstjärnebrorsa har jag skrivit om tidigare.

Nu har han gått och blivit nominerad till ett helt knippe musikpriser. Och i dagens moderna web 2.0-värld avgörs många genom att allmänheten röstar på sina favoriter på nätet.

Så nu uppmanar jag dig att rösta på din favorit, Markus Krunegård!

Ge honom en Grammis här!
Ge honom en rockbjörn här!
Ge honom guld på här!

–
Läs även andra bloggares åsikter om Markus Krunegård, Grammis, Rockbjörnen, P3 Guld, Musik, Svågerpolitik

Läs annat jag skrivit om: Grammis, Markus Krunegård, Musik, P3 Guld, Rockbjörnen, Svågerpolitik
Läs vad andra skriver om: Grammis, Markus Krunegård, Musik, P3 Guld, Rockbjörnen, Svågerpolitik

1 kommentar