Vi verkar ha fastnat i ett destruktivt beteende. Mänskligheten sitter fast i ett oljeberoende som inga plåster, tuggummin eller piller i världen kan rädda oss ifrån. Det enda sättet att komma ur det är att plocka bort drogen ur synfältet.

Men istället för att minska tillgången av fossila bränslen läggs all politisk kraft på att minska efterfrågan. Koldioxidskatter, utsläppsrätter och andra ekonomiska styrmedel är förvisso bra, men alla verktyg vi använder nu fokuserar på det som kommer ur skorstenen. Inget syftar till att lösa problemet vid källan.

Det är dags att börja hitta sätt att lösa problemet vid källan. Det vore inte dumt om klimattoppmötet i Köpenhamn landade i åtaganden om att inte bara minska efterfrågan av fossila bränslen utan också tillgången. Hoppas kan man ju.

Maria Wetterstrand och Sasja Beslik skrev klokt om detta i DI i april, Peter Eriksson pratade om det på kongressen i maj och Christer Ljungberg återupptäckte det igår. Själv har jag också skrivit om det tidigare.

Klimatförändringar alltså inte den enda anledningen att sluta använda fossila bränslen. Det är klokt att fasa ut dem redan nu eftersom de en vacker dag kommer att ta slut.

Det bästa sättet att fasa ut oljan är att använda ekonomiska styrmedel som ligger så nära källan som möjligt. För det spelar ingen roll om oljan bränns för att värma en villa, göra el eller driva ett fordon, det bidrar lika mycket till klimatförändringarna oavsett vilket.

Och precis där har den moderatledda regeringen gått vilse. Istället för att lägga de ekonomiska styrmedlen på bränslet, skattebefrias fordonen. Det innebär att det kvittar vad du egentligen häller i tanken, du får moroten bara du har en bil som kan tanka något annat än bensin.

Det är priset på bränslet som avgör vad man tankar, inte priset på bilen.