Johdan

Igår sparkades den rödgröna valkampanjen igång med ballonger, musik och tal i Kungträdgården.

Mina personliga favoriter var Peters tal och när Bo Kaspers orkester spelade ”En ny skön värld”. Jag har inget emot att anamma den som kampanjlÃ¥t för valet 2010.

Annars börjar det märkas hur alliansen börjar bli nervös för hur de rödgröna nu börjar formera sig. Det märks inte minst på de smått desperata påhoppen som görs i bloggosfären och debattforum.

Moderaternas ”Ordminister” Schlingmann anklagar pÃ¥ Newsmill de rödgröna för att reducera politiken till att PR-jippo. Som om inte alliansen förbrukat sin beskärda del av orangea ballonger.

Mycket av mediarapporteringen handlar om hur oense de rödgröna är och hur svårt det kommer att komma överens. Det är inte en särskilt trovärdig vinkel med tanke på att de rödgröna kommit överens om 15 budgetar, samarbetat i 11 år och under mandatperioden lagt 35 gemensamma motioner.

I valet 2010 kommer två statsministerkandidater stå mot varandra. Den ena har 10 års regeringserfarenhet, den andra blott fyra. Två regeringsalternativ kommer stå mot varandra. Det ena har 11 års erfarenhet av samarbete det andra blott fyra.

Läs annat jag skrivit om: Bo Kaspers Orkester, De rödgröna, Miljöpartiet, Politik, PR, Schlingmann, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
Läs vad andra skriver om: Bo Kaspers Orkester, De rödgröna, Miljöpartiet, Politik, PR, Schlingmann, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet

1 kommentar

För att antal veckor sedan var jag på studiebesök på TT. I diskussionen framkom att man tack vare webbens möjligheter att föra statistik över vilka nyheter som klickades kunde konstatera att det var konstiga nyheter och nakenchocker som ständigt låg i topp.

Det kvittar alltså hur god journalistik en webbtidning gör, det är ändå bara knasnyheter folk läser.

Samtidigt målades en bild upp av hur företag och organisationer köper vi väl betalda PR-byråer får in nyheter och opinionsjournalistik i de stora tidningarna.

Om utvecklingen fortsätter åt det här hållet går vi en dyster framtid till mötes. Större organisationer och företag köper opinionsjournalistik som ingen ändå läser eftersom de har fullt upp att läsa knasnyheter.

Vi får en aktiv kapitalstark elit som sätter agendan och en ointresserad passiv allmänhet som kollar kändistuttar på aftonbladet.

Jag hyser visionen om den aktive samhällsmedborgaren, som faktiskt vet att hon kan påverka sin situation och omvärld. Den aktive samhällsmedborgaren är intresserad, påläst och empatisk.

Det är inget hokus-pokus PR-byråerna håller på med. Det enda som krävs för att göra samma jobb som PR-proffsen är kunskap om hur medier fungerar och lite fantasi.

Jag gillar PR-byrån Westanders inställning till politik och påverkan. De redovisar sina kunder öppet, till skillnad från de flesta andra byråer, och de tar bara uppdrag som de själva känner ett engagemang för. Deras mål är inte att sköta sina kunders pr, utan att hjälpa dem göra det själva.

När DN granskade PR-byråerna bakom kampanjen mot FRA-lagen var westander den enda byrån namngavs. De andra inblandade var rädda för vad deras andra kunder skulle säga.

Ladda gärna ner Westanders PR-handbok och lär dig tricken själv.

–

Läs även andra bloggares åsikter om PR, Media, Westander, Demokrati

Läs annat jag skrivit om: Demokrati, Media, PR, Westander
Läs vad andra skriver om: Demokrati, Media, PR, Westander

1 kommentar