Jag har ynnesten att få vara på det politiska kollot Almedalsveckan och lyssnade igår på Fredrik Reinfeldts tal. Jag förväntade mig något slags framtidsinriktat linjetal där moderatledaren skulle redogöra för vilka reformer (eller troligare skattesänkningar) de ville göra nästa mandatperiod.

Reinfeldt berörde sina visioner genom tre löften:

  • Ingen skattesänkning 2011
  • Reformutrymmet ska gå till (en fortfarande odefinierad) välfärdens kärna
  • De rödgröna ska inte få höja skatterna

I övrigt handlade hans tal om vad vi rödgröna vill göra som han inte vill göra.

När jag hörde hans löften om vad moderaterna inte skulle göra om de blev omvalda kom jag och tänka på det niopunktsprogram som alliansen lanserade i våras med saker de inte skulle göra nästa mandatperiod.

Det är tydligt att borgarna hellre pratar om vad de inte vill gör än vad de vill göra. Är det månne för att det enda de ville göra, sänka skatten, inte visar sig funka så bra för att få folk i arbete?

Det andra som slog mig, förutom att Moderaterna går till val på ingenting, var det retoriska upplägget. Talet var enormt skickligt framfört och vi fick se en ledigt skämtande statsminister som verkar ha lagt landsfadersrollen på hyllan. Men ett tag såg det ut som att Reinfeldt var amerikansk presidentkandidat snarare än svensk partiledare. Ballonger, skaka hand med anhängarna i publiken, och ”jag” i var och varannan mening.

Och när man tänker några varv till upptäcker man fler likheter med en amerikansk presidentvalskampanj. Pratet om ”särintressen”, det framväxande ”tvåpartisystemet” och skrämselretoriken. Dessutom verkar de flesta tyckare vara överens om att årets valkampanj kommer bli den skitigaste i svensk historia med smutskastningskampanjer som är vanligare på andra sidan Atlanten.

Den amerikanska taktiken har testats förr i svensk valrörelse med blandat resultat.

Jag undrar om svenska väljare kommer gilla en amerikansk kampanj 2010.

Dela med dig:
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Digg
  • Google Bookmarks
  • email
  • LinkedIn
  • MySpace
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • Twitter
Läs annat jag skrivit om: , , , , , , ,
Läs vad andra skriver om: , , , , , , ,

2 kommentarer

Publicerat 5 juli, 2010 klockan 11:20.

Reinfeldts och Borgs mantra under finanskrisen har varit att de ”tar ansvar för sunda statsfinanser”.  Inga stora pengar till kommuner och landsting som har vikande skatteunderlag med andra ord.

När Alliansen tog över 2006 fanns det ett överskott i de offentliga finanserna på 70 miljarder. Sen sänkte den moderatledda regeringen skatten med 65 miljarder. Sen kom finanskrisen.

Nu dras de offentliga finanserna med ett underskott på cirka 150 miljarder kronor.

Precis som marknadsföraren vet att det är billigare att behålla kunder än skaffa nya borde regeringen förstå att det är billigare att bevara arbetstillfällen  än att skapa nya. Särskilt viktigt är det att behålla arbetstillfällen i sektorer som inte kan strukturomvandlas i någon större omfattning, det vill säga personalintensiva branscher som skola, vård och omsorg.

Att låna pengar för att skapa jobb via dyra skattesänkningar istället för göra det billigaste och bevara arbetstillfällen som redan finns, är det att ”ta ansvar för sunda statsfinanser”?

Med anledning av DN debatt

Dela med dig:
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Digg
  • Google Bookmarks
  • email
  • LinkedIn
  • MySpace
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • Twitter
Läs annat jag skrivit om: , , , ,
Läs vad andra skriver om: , , , ,

Inga kommentarer än

Publicerat 3 juli, 2009 klockan 14:47.