Landstingsrådet Jörgen Danielsson tror att en av förklaringarna är ett tydligare politiskt ledarskap.

Men precis som när man ändrar kurs på en atlantångare räcker det inte med att kaptenen vänder på sig, hela båten måste hänga med. Det stora arbetet har gjorts ute i verksamheterna

Det är främst de landstingsanställdas förtjänst att landstinget återhämtat sig från finanskrisens utmaningar och skenande underskott. Dessutom samtidigt som tillgängligheten ökat och våra tre sjukhus har stigit i flera rankningar av vårdkvalité.

Sn, Folket, Eskilstunakuriren, SR, Tomas, Fredrik, Jörgen

Mina personliga favoriter var Peters tal och när Bo Kaspers orkester spelade ”En ny skön värld”. Jag har inget emot att anamma den som kampanjlåt för valet 2010.

Annars börjar det märkas hur alliansen börjar bli nervös för hur de rödgröna nu börjar formera sig. Det märks inte minst på de smått desperata påhoppen som görs i bloggosfären och debattforum.

Moderaternas ”Ordminister” Schlingmann anklagar på Newsmill de rödgröna för att reducera politiken till att PR-jippo. Som om inte alliansen förbrukat sin beskärda del av orangea ballonger.

Mycket av mediarapporteringen handlar om hur oense de rödgröna är och hur svårt det kommer att komma överens. Det är inte en särskilt trovärdig vinkel med tanke på att de rödgröna kommit överens om 15 budgetar, samarbetat i 11 år och under mandatperioden lagt 35 gemensamma motioner.

I valet 2010 kommer två statsministerkandidater stå mot varandra. Den ena har 10 års regeringserfarenhet, den andra blott fyra. Två regeringsalternativ kommer stå mot varandra. Det ena har 11 års erfarenhet av samarbete det andra blott fyra.

Det enda man kan säga om de många opinionsundersökningarna som gjort de senaste veckorna är att de enormt osäkra. Ofta är det cirka 50 % av de tillfrågade som inte har bestämt sig. Och dessutom så vet man inte om de som har bestämt sig verkligen kommer att rösta.

Hursomhelst tror jag att det här valets stora överraskning blir att Piratpartiet tar ett mandat. Eller det kanske inte är någon särskilt stor överraskning efter det fokus på integritetsfrågor som den här valrörelsen präglats av. Det som kan hota Piratpartiets mandat är att deras starkaste väljargrupp, unga män, också är en grupp med låg valbenägenhet.

Miljöpartiet tror jag säkrar två mandat. Det är det andra partiet som jag känner har legat helt rätt i vind det senaste året. Slopandet av utträdeskravet, trovärdigheten i klimatfrågan, allt kommer bidra till att Miljöparitet fördubblar sin repesentation i Bryssel.

Kristdemokraterna och Junilistan blir utan parlamentariker. Vänstern och Centern tar varsitt mandat, med Centern närmast sitt andra. Folkpartiet tar två mandat. Socialdemokraterna tar sex mandat och Moderaterna blir fem. Et voila, sveriges europaparlamentariker.

Om en vecka får vi veta om jag gissat rätt.

Deras paroll är ”Jobben först”. Gudmundsson på svenska dagbladet tycker att det är bondfångeri då Europaparlamentet har väldigt lite med jobbpolitik att göra.

Jag är benägen att hålla med. Det här valet måste handla om det det här valet ska handla om. I mitt eget parti har vi några punkter i vårt nya valmanifest som egentligen inte borde vara där. Bland annat att vi inte vill ha Lissabonfördraget men gärna behåller den svenska kronan.

De frågorna avgörs inte i Europaparlamentet utan i Sveriges riksdag. Eller ännu hellre i folkomröstningar. Om någon funderar på varför intresset för EU-frågor är så lågt i Sverige så kan det faktum att vi inte fått rösta om Lissabonfördraget vara en ledtråd. Man kan inte förvänta sig att folk ska vara intresserade av frågor de inte får inflytande över.

Christian har inte bara skrivit om det här, han har också pratat om det på kongressen.

Det rödgröna klimatmålet är 18 %-enheter högre än det borgerliga. Det är faktiskt så att de rödgrönas mål för koldioxidminskningar i Sverige är högre än regeringens totala mål.

I motionen backas målen upp av konkret politik också. Nya klimatinvesteringspengar, större investeringar i spårtrafik, kilometerskatt på lastbilstransporter etc.

Det enda man skulle önska av utspelet är att det skulle gjorts en annan dag. Med lite bättre planering hade man kanske kunnat undvika att presentera det samtidigt som Borg presenterar en depprognos om ekonomin, alla tidningar skämtar första april, IPRED-lagen träder i kraft, könsneutrala äktenskap klubbas och socialdemokraterna presenterar resultatet av sitt jobbrådslag.

Hade man gjort det kanske utspelet fått det utrymme det förtjänade.

–
Läs även andra bloggares åsikter om De rödgröna, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Klimat, Politik

Eller snarare vänsterns Jenny Lindahl Persson berättar om hur förhandlingarna körde fast. Thomas Östros berättar att de bestämt att de ska träffas igen.

Av det som läckt från mötet kan man konstatera att s och mp varit konsekventa och sagt att om vänstern vill vara med och leka så ställer det krav på budgetdiciplin. Den stringensen verkar ha överaskat vänstern.

Jag undrar hur länge vänstern kan spela offer och behålla trovärdigheten. Villkoren har varit tydliga ganska länge nu, och de konsekventa kraven på budgetdiciplin från s och mp tyder på att budgetlagen inte är förhandlingsbar i det här läget.

Det är dags för vänstern att släppa hörnflaggan och komma in i matchen. Antingen accepterar de budgetlagen och fortsätter samarbetet eller så vägrar de och få gå sin egen väg.

Att vänstern bestämt sig för att inte ställa ultimativa krav hindrar inte s och mp från att göra det.

–
Läs även andra bloggares åsikter om Miljöpartiet, Vänstern, Socialdemokraterna, Politik, Budgetlagen, Sandlåda