Reinfeldt berörde sina visioner genom tre löften:

• Ingen skattesänkning 2011
• Reformutrymmet ska gå till (en fortfarande odefinierad) välfärdens kärna
• De rödgröna ska inte få höja skatterna

I övrigt handlade hans tal om vad vi rödgröna vill göra som han inte vill göra.

När jag hörde hans löften om vad moderaterna inte skulle göra om de blev omvalda kom jag och tänka på det niopunktsprogram som alliansen lanserade i våras med saker de inte skulle göra nästa mandatperiod.

Det är tydligt att borgarna hellre pratar om vad de inte vill gör än vad de vill göra. Är det månne för att det enda de ville göra, sänka skatten, inte visar sig funka så bra för att få folk i arbete?

Det andra som slog mig, förutom att Moderaterna går till val på ingenting, var det retoriska upplägget. Talet var enormt skickligt framfört och vi fick se en ledigt skämtande statsminister som verkar ha lagt landsfadersrollen på hyllan. Men ett tag såg det ut som att Reinfeldt var amerikansk presidentkandidat snarare än svensk partiledare. Ballonger, skaka hand med anhängarna i publiken, och ”jag” i var och varannan mening.

Och när man tänker några varv till upptäcker man fler likheter med en amerikansk presidentvalskampanj. Pratet om ”särintressen”, det framväxande ”tvåpartisystemet” och skrämselretoriken. Dessutom verkar de flesta tyckare vara överens om att årets valkampanj kommer bli den skitigaste i svensk historia med smutskastningskampanjer som är vanligare på andra sidan Atlanten.

Den amerikanska taktiken har testats förr i svensk valrörelse med blandat resultat.

Jag undrar om svenska väljare kommer gilla en amerikansk kampanj 2010.