Rapporten från Stockholms läns landsting visar att bilismen inte bara för med sig långsiktiga problem som klimatförändringar utan också påverkar vår hälsa här och nu.

I staden tar bilen stor plats, jämfört med andra transportmedel. Den för med sig buller, föroreningar och olyckor.

Det behövs en målmedveten politik för att skapa ett trafiksystem som är anpassat efter människan istället för bilen. Med satsningar på kollektivtrafik, cykel och gång kan man skapa transporter som är bra för både hälsa och miljö.

Men fortfarande är bakom-rattenperspektivet det allena rådande. I bilismens Sverige handlar tillgänglighet om bara om fler parkeringsplatser och högre hastigheter på landsvägar. Ironin är total när man, genom bland annat förbifart Stockholm, försöker minska biltrafiken genom att bygga nya motorvägar.

Bilen har en plats i vårt transportsystem, men den platsen är inte i våra städer.

Vi behöver ett systemskifte där hållbara transporter ersätter transporter som är skadliga för oss och vår planet.

Men uteserveringen du sitter och njuter på är kanske inte njutning för alla. Enligt en undersökning De handikappades riksförbund, DHR gjort, brister tillgängligheten på var femte uteservering i Stockholm.

Oftast handlar det om att man byggt en liten terrass men skitit i att bygga en ramp så att rullstolsburna kan komma in. Dylika terrasser tillåts för övrigt endast i undantagsfall men de verkar vara undantag som är vanligare än regeln.

Här i Nyköping funderar jag på hur rullstolsburna klarar av östra storgatan under sommarmånaderna. Trottoarerna är i smalaste laget för ett rullstolsmöte redan utan uteserveringar. Nu får till och med jag som har full rörlighet väja för serveringarna.

Staden måste vara till för alla, oavsett eventuellt funktionshinder. Och det är vi politiker måste ta ansvaret att göra den tillgänglig.

Konspirationsteorietiker som jag är tror jag att det är endast på grund av ovanstående i kombination med några hundra pendlare som är orsaken till att det tar just en timma och två minuter att resa mellan Nyköping och Stockholm.

Men nu ska SJ förändra sin restidgaranti. ”Till det bättre?” frågar du. ”Icke!” svarar jag.

Visserligen får man kontant ersättning istället för värdebevis men man får färre pengar. Om tåget är försenat mellan 60 och 119 minuter får man 25 % av biljettpriset tillbaka. Så om resan Nyköping – Stockholm tar 200 % längre tid får du i runda slängar 30 spänn tillbaka.

Om jag skulle köpa vilken vara som helst som bara fungerade en tredjedel så bra som utlovats skulle jag gå tillbaka med den till butiken och häva köpet. Jag har förståelse för att det inte riktigt kan funka så när det gäller transporttjänster, SJ har ju trots allt flyttat min kropp från punkt A till dito B fast med lite lägre snitthastighet. Men någon slags proportioner tycker jag man måste kunna kräva.

Bara de att de anger minskat rörelseresultat som anledning till att sänka ersättningsnivåerna visar att de inte förstått att en garanti har två verksamma sidor. Dels är det en ersättning till kunden som fått en bristfällig vara/tjänst men framförallt är det ett incitament till producenten att leverera varor/tjänster med hög kvalité. Om man gör dåliga grejjer och många kunder måste utnyttja garantin så syns det i resultatet.