Jag har ynnesten att få vara på det politiska kollot Almedalsveckan och lyssnade igår på Fredrik Reinfeldts tal. Jag förväntade mig något slags framtidsinriktat linjetal där moderatledaren skulle redogöra för vilka reformer (eller troligare skattesänkningar) de ville göra nästa mandatperiod.

Reinfeldt berörde sina visioner genom tre löften:

  • Ingen skattesänkning 2011
  • Reformutrymmet ska gå till (en fortfarande odefinierad) välfärdens kärna
  • De rödgröna ska inte få höja skatterna

I övrigt handlade hans tal om vad vi rödgröna vill göra som han inte vill göra.

När jag hörde hans löften om vad moderaterna inte skulle göra om de blev omvalda kom jag och tänka på det niopunktsprogram som alliansen lanserade i våras med saker de inte skulle göra nästa mandatperiod.

Det är tydligt att borgarna hellre pratar om vad de inte vill gör än vad de vill göra. Är det månne för att det enda de ville göra, sänka skatten, inte visar sig funka så bra för att få folk i arbete?

Det andra som slog mig, förutom att Moderaterna går till val på ingenting, var det retoriska upplägget. Talet var enormt skickligt framfört och vi fick se en ledigt skämtande statsminister som verkar ha lagt landsfadersrollen på hyllan. Men ett tag såg det ut som att Reinfeldt var amerikansk presidentkandidat snarare än svensk partiledare. Ballonger, skaka hand med anhängarna i publiken, och ”jag” i var och varannan mening.

Och när man tänker några varv till upptäcker man fler likheter med en amerikansk presidentvalskampanj. Pratet om ”särintressen”, det framväxande ”tvåpartisystemet” och skrämselretoriken. Dessutom verkar de flesta tyckare vara överens om att årets valkampanj kommer bli den skitigaste i svensk historia med smutskastningskampanjer som är vanligare på andra sidan Atlanten.

Den amerikanska taktiken har testats förr i svensk valrörelse med blandat resultat.

Jag undrar om svenska väljare kommer gilla en amerikansk kampanj 2010.

Dela med dig:
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Digg
  • Google Bookmarks
  • email
  • LinkedIn
  • MySpace
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • Twitter
Läs annat jag skrivit om: , , , , , , ,
Läs vad andra skriver om: , , , , , , ,

2 kommentarer

Publicerat 5 juli, 2010 klockan 11:20.

Så vaknar världen med en ny president vid det amerikanska rodret. Förhoppningarna är höga, förväntningarna är stora.

Den amerikanske presidenten benämns ofta som ”världens mäktigaste man”. Jag tror inte det stämmer. Mänskligheten och världen är mer komplicerad än att man kan kröna någon till världen mäktigaste. Men visst har presidenten ett stort inflytande.

Inte bara i formell mening utan också i som informell opinionsbildare. Jag tror till exempel att inställningen och förväntningarna på Obama påverkar världsläget på samma sätt som förväntningar och humör påverkar den globala ekonomin. Förväntar man sig en lågkonjunktur så kommer den, förväntar man sig förändring med Obama så bidrar man till förändring. Optimism föder en positiv utveckling.

Förväntningarna på Obama är höga och precis som väntat gjorde han det han kunde för att sänka dem i installationstalet. Installationstalet blev inte lika svulstigt och bra som talet på valnatten men andades ändå hopp och en ny riktning för USA.

Jag tror att världen har blivit lite bättre sen igår.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Dela med dig:
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Digg
  • Google Bookmarks
  • email
  • LinkedIn
  • MySpace
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • Twitter
Läs annat jag skrivit om: , , ,
Läs vad andra skriver om: , , ,

Inga kommentarer än

Publicerat 21 januari, 2009 klockan 10:46.

Alla medier skriver att Obama vann valet inatt. I skrivande stund ägnar Expressen nästan hela sin första sida åt det amerikanska presidentvalet.

Man kan fråga sig om det är rimlig nyhetsvärdering med tanke på hur mycket ett val i ett annat land påverkar oss. Christian som ofta skriver kloka saker har skrivit kloka saker om det här också. Det ska bli spännande att jämföra nyhetsrapporteringen från det här valet med rapporteringen från valet 2009.

Det känns på många sätt som ett historiskt val. USA kommer i januari få sin första president som inte är vit. Själv gav jag det inte mycket uppmärksamhet förrän jag läste Per Ahlins ledarstick. Och jag tror att många amerikaner känner likadant, det är spelar ingen roll om du är svart eller vit (som Michael Jackson sjöng).

Nu blir det upp till bevis för Obama. Det är stor skillnad på vad folk uppfattar att man driver i en kampanj, vad man egentligen driver i en kampanj och vad man egentligen kan uträtta som president. Verkligheten har en skrämmande egenhet att komma i kapp en valvinnande politiker. Jag tror till exempel att Bush d.y. hade tänkt sig att göra lite andra saker med sin presidens den 10 september 2001 än vad han till slut gjorde.

Det är bara att instämma i kören och gratulera världen till den amerikanske president man ville ha.

(Skönt också att det hittills inte varit något trassel och snack med valmaskiner, olika majoriteter bland väljare och elektorer och valfusk och sån’t)


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Dela med dig:
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Digg
  • Google Bookmarks
  • email
  • LinkedIn
  • MySpace
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • Twitter
Läs annat jag skrivit om: , , ,
Läs vad andra skriver om: , , ,

Inga kommentarer än

Publicerat 5 november, 2008 klockan 07:52.