Jag har ynnesten att få vara på det politiska kollot Almedalsveckan och lyssnade igår på Fredrik Reinfeldts tal. Jag förväntade mig något slags framtidsinriktat linjetal där moderatledaren skulle redogöra för vilka reformer (eller troligare skattesänkningar) de ville göra nästa mandatperiod.
Reinfeldt berörde sina visioner genom tre löften:
Ingen skattesänkning 2011
Reformutrymmet ska gå till (en fortfarande odefinierad) välfärdens kärna
De rödgröna ska inte få höja skatterna
I övrigt handlade hans tal om vad vi rödgröna vill göra som han inte vill göra.
När jag hörde hans löften om vad moderaterna inte skulle göra om de blev omvalda kom jag och tänka på det niopunktsprogram som alliansen lanserade i våras med saker de inte skulle göra nästa mandatperiod.
Det är tydligt att borgarna hellre pratar om vad de inte vill gör än vad de vill göra. Är det månne för att det enda de ville göra, sänka skatten, inte visar sig funka så bra för att få folk i arbete?
Det andra som slog mig, förutom att Moderaterna går till val på ingenting, var det retoriska upplägget. Talet var enormt skickligt framfört och vi fick se en ledigt skämtande statsminister som verkar ha lagt landsfadersrollen på hyllan. Men ett tag såg det ut som att Reinfeldt var amerikansk presidentkandidat snarare än svensk partiledare. Ballonger, skaka hand med anhängarna i publiken, och ”jag” i var och varannan mening.
Och när man tänker några varv till upptäcker man fler likheter med en amerikansk presidentvalskampanj. Pratet om ”särintressen”, det framväxande ”tvåpartisystemet” och skrämselretoriken. Dessutom verkar de flesta tyckare vara överens om att årets valkampanj kommer bli den skitigaste i svensk historia med smutskastningskampanjer som är vanligare på andra sidan Atlanten.
Den amerikanska taktiken har testats förr i svensk valrörelse med blandat resultat.
Jag undrar om svenska väljare kommer gilla en amerikansk kampanj 2010.
Så landade Piratpartiet i den gröna gruppen i Europaparlamentet. Det kanske inte var så konstigt med tanke på att det är den grupp som redan tidigare tagit integritetsfrågorna på störst allvar.
Nu sitter det tre parlamentsledamöter som kommer rösta som Miljöpartister i Europaparlamentet. En av dem är Piratpartist. Och det är bra.
Men frågan är om inte den svenska representationen i den gröna gruppen hade varit ännu större om inte Piratpartiet tagit ett mandat.
Om man vågar göra det generaliserande antagandet att piratpartisterna istället hade röstat på Miljöpartiet (nu i efterhand har det ju visat sig att de får i stort sett samma politik) hade Miljöpartiet fått 575 029 röster. Det kan jämföras med Moderaternas 596 710 röster som gav dem fyra mandat.
Så om integritetsivrarnas röster inte hade splittrats hade den svenska representationen i den gröna gruppen kunnat vara fyra personer istället för tre och den gröna gruppen hade också blivit en ledamot större.
Nu vet jag mycket väl att alla Piratpartiets väljare inte skulle röstat på Miljöpartiet om Piratpartiet inte fanns. Dessutom vet jag att man egentligen inte ska pyssla med sådan här ”kontrafaktiskt historieskrivning” men det är kul att tänka på hur det kunde blivit fler europaparlamentariker med vettiga idéer om integritet och medborgarrätt.
Om cirka 21 timmar stänger vallokalerna i valet till Europaparlamentet 2009.
Då är det avgjort vilka som får förtroendet att representera de Svenska väljarna de kommande fem åren.
Du har 21 timmar kvar att vara med och påverka vilka vi skickar ner till Bryssel. Missar du den här chansen får du vänta 43 800 timmar innan du får en ny.
Om du inte har bestämt dig för vad du ska rösta på finns det ett helt gäng tester och guider som kan hjälpa dig hitta rätt. Bland annat på makthavare.se
Det viktiga är att du röstar, för om inte du gör det kommer någon annan göra det åt dig. Och du har ingen aning om vad den personen tycker.
Om du dessutom vill göra framtida generationer, integriteten på internet, den globala solidariteten och mig en tjänst så röstar du grönt.
Jag minns 2006, några få veckor efter valet. Den borgerliga alliansen hade gått segrande ur striden med stridsropet ”miljö är ingen prioriterad fråga”. Volvo anpassade sig efter den nya regimen och bestämde sig för att sluta tillverka sin biogasbil.
Undrar om de ångrar sig nu.
Hursomhelst har företaget som gör stora, törtsiga bilar nu förstått att om man ska ha en chans att överleva bilkrisen behöver man göra något miljöriktigt.
Därför lanserar nu Volvo sin elhybrid. Den ska finnas på marknaden 2012 och förutom eldrift också kunna drivas på diesel.
Även fast jag är smakfullt tveksam till elbilar, som jag är rädd kommer leda oss djupare in i ett ohållbart elberoende, hoppas jag att produktionen kommer igång.
Om vägpersontransporterna ska klara klimatutmaningen måste vi ha bilar som både drar mindre, drivs på annat och åker kortare. Volvos nya prickar iallafall ett av målen.
Men hellst av allt skulle jag se deras biogasbil igen. Eller varför inte en biogaselhybrid?
Idag gjorde fantastiska Monica och jag en flygbladsräd i den lilla idylliska kuststaden Oxelösund.
Det som slog mig var att många som tackade nej till mitt erbjudande om information inför EU-valet sa att de redan hade röstat. Det var kanske en av tio som sade sig redan ha röstat.Och det är ju fantastiskt bra.
Jag upplever det som att förtidsröstningen verkligen slagit igenom i det här valet. Många kommuner har mobila vallokaler som finns där människorna finns. Och det är en av de viktigaste uppgifterna en demokrati har, att finnas där människorna finns.
I efterhand kom jag på att ”jag har redan röstat” inte riktigt är en giltig orsak till att inte ta reda på vad partierna står i EU-valsfrågorna. Man har nämligen möjligheten att ändra sig ända fram till valdagen. Om du röstar i din vallokal markeras ditt namn i röstlängden, om det sedan dyker upp en förhandsröst med ditt namn på makuleras förtidsrösten.
Så om du röstat på något annat parti än Miljöpartiet är det inte försent att rösta rätt. Har du redan röstat grönt behöver du inte uppsöka en vallokal igen.
Två av tre svenska väljare vet inte om att det är val till Europaparlamentet om två månader.
Det är ett stort misslyckande av de europeiska partierna och faktiskt ett hot mot demokratin.
Förra EP-valet var valdeltagandet 38 %. Om inte valdeltagandet blir högre i år sjunker legitimiteten för EU:s enda folkvalda organ.
Mycket av den svenska diskussionen om EU har handlat om ja eller nej till medlemskapet. Oavsett om det varit relevant eller inte. Ett tecken på att den debatten delvis finns kvar är att några partier tydligt markerat att de har folk som var EU-motståndare på valbar plats.
Som om det spelade någon roll för hur de kommer rösta i parlamentet.
Vi måste acceptera att vi är med i EU och ta ett demokratiskt ansvar för vårt medlemskap. Besluten i Europaparlamentet påverkar oss lika mycket som de i riksdagen eller kommunfullmäktige. Europaparlamentet har inflytande över allt från maten vi äter till storpolitiska skeenden.
Moderpartietbjuder in de andra partierna till samtal om att frivilligt avstå från att göra reklam i TV4 under valrörelsen.
I Sverige råder det förbud mot åsiktsreklam. Det vill säga ”det inte förekomma meddelanden som sänds på uppdrag av någon annan och som syftar till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden.”
Men det gäller bara tv som marksänds från Sverige. Nu när till exempel TV4 fakta sänder från Finland och en hel del kanaler sänds via digitalt kabelnät förändras villkoren.
Vid en första anblick verkar det lite väl nervöst att inte tillåta partier göra reklam i TV. De gör ju reklam i magasin, på reklampelare och inte minst på ett otal taffligt ihopsnickrade plywoodskyltar i naturen.
Men de nyhetsförmedlande medierna har ett annat ansvar än de som endast finns till för att förmedla annonser. De ska granska makten och därmed också partierna. Jag vet att det finns många journalister som med rak rygg säger att de fullständigt skiter i vilka deras annonsörer är och vad de tycker.
Men ponera att Moderaterna skulle ha köpt annonsplats i den kanal som sände det omdiskuterade ”valstugereportaget” som enligt vissa var en av orsakerna till Moderaternas katastrofval 2002. Jag tror inte Moderaterna då skulle tvekat en sekund utan direkt stoppat all sin annonsering i den aktuella kanalen och dessutom gjort stor sak av det. Det skulle förmodligen resultera ett, inte helt obetydligt, inkomstbortfall för kanalen.
Exemplet är hypotetiskt. Men det belyser att om partierna blir annonskunder hos de som ska granska dem uppstår ett förhållande på två fronter. Och det tror jag varken är bra för medierna, partierna eller väljarna.
Idag offentliggjordes resultatet av miljöpartiets medlemsomröstning angående listan till europaparlamentsvalet.
Man skulle kunna säga att det blev nästan som väntat. Toppnamnen, Carl Schlyter, Isabella Lövin och Bodil Ceballos, behöll sina positioner i toppen.
Att de gamla rören Per Gahrton och Lotta Hedström tog hissen upp några placeringar förvånar inte heller.
Det som förvånar mig lite är att den enda som egentligen kampanjat under medlemsomröstningen, Zaida Catalán, inte klev upp några pinnar. Men något säger mig att Zaida inte gett upp hoppet om en plats i europaparlamentet utan att vi har en proffsig personvalskampanj att vänta från hennes sida.
Jag blir glad över att Christian och Per tog sig in på listan. Jag misstänker att valberedningen plockade bort dem för att listan inte skulle bli för Stockholms-tung. Men jag tycker att båda har sin självklara plats där.
Lite besviken blir jag på valdeltagandet. Endast en fjärdedel av medlemmarna ville vara med att påverka listans utseende. Det är ett lägre valdeltagande än i europaparlamentsvalet 2004.
Men trots det lär det ju vara ca 20 %-enheter fler medlemmar som fått tycka till i miljöpartiet än i de andra partierna.
Allamedierskriveratt Obama vann valet inatt. I skrivande stund ägnar Expressen nästan hela sin första sida åt det amerikanska presidentvalet.
Man kan fråga sig om det är rimlig nyhetsvärdering med tanke på hur mycket ett val i ett annat land påverkar oss. Christian som ofta skriver kloka saker har skrivit kloka saker om det här också. Det ska bli spännande att jämföra nyhetsrapporteringen från det här valet med rapporteringen från valet 2009.
Det känns på många sätt som ett historiskt val. USA kommer i januari få sin första president som inte är vit. Själv gav jag det inte mycket uppmärksamhet förrän jag läste Per Ahlins ledarstick. Och jag tror att många amerikaner känner likadant, det är spelar ingen roll om du är svart eller vit (som Michael Jackson sjöng).
Nu blir det upp till bevis för Obama. Det är stor skillnad på vad folk uppfattar att man driver i en kampanj, vad man egentligen driver i en kampanj och vad man egentligen kan uträtta som president. Verkligheten har en skrämmande egenhet att komma i kapp en valvinnande politiker. Jag tror till exempel att Bush d.y. hade tänkt sig att göra lite andra saker med sin presidens den 10 september 2001 än vad han till slut gjorde.
Det är bara att instämma i kören och gratulera världen till den amerikanske president man ville ha.
(Skönt också att det hittills inte varit något trassel och snack med valmaskiner, olika majoriteter bland väljare och elektorer och valfusk och sån’t)
